God Jul!

Sådär. Nu är det jul också i Södra Råda - förhoppningsvis! Det blåser och imorgon kan det bli 19 m / s i byvindarna. Jag får nog åka och titta till granen minst ett par gånger till innan julafton.

Visst ser granen ut som en liten dam i klänning eller, kanske ännu mer, som en kyckling? Och då tänker jag närmast på fötterna....Fast jag kanske har fått kycklingar på hjärnan? Rätt söt, tycker jag nog att den blev, iallafall!

Har Västtrafik noll koll? eller: Hälsningar från ett blött Södra Råda

Idag skulle jag ha varit hos Martin och Lina i Göteborg. Kycklingarna är nu drygt 4 veckor, hoppar upp på pinnen och sitter under hönan Doras vingar och Mats skulle ha sett till dem. Det skulle ha blivit den första resan med bortavaro över natt på ca 1 år. Allt var färdigplanerat. Jag skulle har rest med Västtrafik från Gullspång kl 9.15. "Kontobetalning", stod det på Västtrafiks hemsida.

Jag ville minnas att det varit krångligt förra gången jag hälsade på Martin och Lina för drygt ett år sedan, så jag ringde Västtrafik igår och försäkrade mig om att jag skulle kunna använda mitt Västtrafikkort, som Martin var tvungen att köpa i Göteborg och skicka till mig förra året, om jag inte skulle ha måst åka till Mariestad för att köpa det; det gick nämligen inte att köpa något kort i Gullspångs kommun då. Nu går det tydligen i Hova, 2 mil bort. Jo, då, det skulle gå så bra så, upplyste de mig om på Västtrafik, och jag skulle bara tanka det med mitt Visa-kort på bussen.

Allt klappat och klart, alltså. Satte väckarklockan på halv sju och efter lite snoozande gick jag upp kl 7. Dammsög och torkade köksgolvet, hämtade tvätten, duschade och tvättade håret, bäddade, packade, åt frukost (tog med hälften i påse och termos) och utfodrade hönsen samt öppnade luckan till hönsgården.

Var för ovanlighetens skull i god tid, så jag gick in på Gullspångshallen och köpte två äpplen till resförtäring. Parkerade bilen och kom på bussen. En Swebus Express. Något stämde inte. Det var ju med Västtrafik jag skulle åka.

- Kan jag tanka på mitt Västtrafikkort här? frågade jag busschauffören.

- Nej, jag tar inga Västtrafikkort. Det här är Swebus. Dessutom åker jag inte genom Skövde längre, utan då får du åka med till Jönköping.

Jag förklarade att jag försäkrat mig om att jag skulle kunna betala på den här bussen och bad att få ringa Västtrafik innan jag betalade. Han krävde dock att jag antingen skulle betala direkt eller stiga av. Jag insisterade på att få ringa Västtrafik och bad honom vara lika snäll som värmlandschaufförer i regel är, varpå han frågade om han skulle vara tvungen att bära av mig. På den frågan svarade jag jakande, satt kvar och ringde Västtrafik. De menade att jag väl fick betala biljetten och sedan göra upp med Västtrafik.

Jag såg många problem och brevväxlingar framför mig, för att få tillbaka mellanskillnaden. Jag hade valt den här turen för att den var billig: 134,20 kr. Tillbaka skulle jag ta Tågab till Kristinehamn, där Mats skulle hämta mig och köra mig till Gullspång, där jag skulle kunna hämta bilen. Det går ju som bekant inga bussar mellan Kristinehamn och Gullspång på helgerna, så skjuts är ett måste. *) Resan skulle alltså ändå gå på ca 600 kr inkl bilskjuts (Kristinehamn - Gullspång t o r) och spårvagn i Göteborg och det bara för ett dygn.

Efter samtalet med Västtrafik bad chauffören att få mitt Visa-kort, så att han kunde köra. Jag letade stressat i handväskan, men där låg ingen plånbok. Tänkte att jag kanske lagt den i kassen med äpplena, men tittade inte ens där, för att inte behöva stå där och säga att jag nog inte har någon plånbok, tyvärr.....så jag sa: - Nej, jag går av. Jag orkade inte med chaufförens sätt längre. Jag hade ju heller ingen aning om vad resan skulle komma att kosta, eller hur lång tid det skulle ta att resa över Jönköping.

Vid det laget hade chauffören suttit i telefon och talat med centralledningen om sin besvärliga resenär och jag hörde honom säga:

- Nej, hon går av nu, så det löser sig.

- Nej, det löser sig inte, kontrade jag.

När jag klivit av glömde han öppna bagageutrymmet, så jag fick knacka på rutan för att han skulle göra det så att jag fick ut min väska. Sedan tittade jag i min kasse med äpplena, som jag haft med in i bussen tillsammans med handväskan. Jo, då, där låg plånboken - överst.

Vi skulle ha gjort julgodis, men nu var det kört, så att säga. Jag ringde Martin både lite halvchockad och ledsen, åkte och handlade (hade lämnat efter mig ett i stort sett tomt kylskåp till Mats....), ringde och bjöd Mats på middag och åkte och utfodrade katten i Södra Råda, bar in ett bord, klippte av en liten gran med klosaxen och tog med den och en smutsig handduk hem.

Efteråt kände jag att nu måste jag bara skriva i Göteborgs-Posten. Blir det någon insändare, så får den väl heta som första delen av rubriken på detta blogginlägg.

I varje fall fick jag lite tid över för hönsen idag igen och de fick förutom lite extra godis en egen liten julgran i hönshuset. Den har de redan smakat på!

*) Swebus Express ska  sluta köra den här turen imorgon den 15:e, upplyste chauffören mig om. Därför har jag gått in och tittat på Västtrafiks hemsida vad det står för nästa lördag, den 21 december. Då måste biljetten förbeställas (prisuppgift saknas) och första delen; dvs den som SwebusExpress nu uppenbarligen kört, går med taxi. Längre tid tar det också, närmare bestämt 1 timme längre tid. Istället för att vara i Göteborg kl 13 kommer man att vara där 14.05 (redan nu skulle det vara 1 timmes väntetid i Skövde, enligt uppgiften på Västtrafiks hemsida, som alltså inte stämde eftersom bussen inte gick över Skövde ö h t). Om just denna ytterligare försämring av kollektivtrafiken skrev f ö f d kommunalrådet i Gullspång Hans-Göran Larsson för en tid sedan i Mariestadstidningen. Nu skall bussen gå väster om Vänern istället. Kommunikationerna på den här sidan Vänern försämras således ytterligare sedan avtalet mellan Värmlandstrafik och Swebus Express upphörde i samband med att timtrafiken mellan Karlskoga och Karlstad utvecklades. Då försvann nämligen kollektivtrafiken på helgerna, eftersom i och med avtalets upphörade Swebus Express då kom att lyda under lagen om långfärdsbussar, som säger att man inte får ta upp och lämna av en passagerare i samma län. Den stannade då inte heller längre vid Värmlandstrafiks busshållplatser utmed riksväg 26 mellan Gullspång och Kristihehamn och tog inte heller upp några resenärer som skulle mellan Kristinehamn och Karlstad.

Min nya hönsblogg "Gröna ägg"

Vill du fortsätta att följa vad som händer med mina höns och kycklingar? Isåfall kan du gå in på min nya blogg Gröna ägg. Adressen dit är http://gronaagg.blogspot.com men klickar du här på Gröna ägg, så kommer du också dit.

Jag har just gjort mitt första inlägg på den bloggen. I och med detta hoppas jag att den här bloggen skall kunna bli en lite mer renodlad husblogg igen! Hönsen förtjänar dessutom en egen blogg! :-)

Bland det sötaste jag sett!

Idag har det varit en så händelserik dag att jag bara inte vill missa att berätta det.

Hönan Dora har fått tre söta små kycklingar. Namnen innan könsbestämning är gjord är Nicolas, Samuel och Frans. Deras personligheter kommer att utkristalliseras mer och mer, men redan nu kan man se vissa drag.

Nicolas, som är den förstfödde och nu fyra dagar gammal, höll ju på att frysa ihjäl dagen efter kläckningen. Jag fann honom nedanför redet till synes livlös, men jag lade honom innanför polokragen på min tröja och tog in honom i köket. Efter en stunds uppvärmning var han pigg igen.

Den fick heta Nicolas p g a att den kröp ur sitt ägg samma dag som Nicolas bröt sin arm, så jag ville glädja honom med den lilla kycklingen och han tyckte att namnet Nicolas lät mycket bra! :-)

Kyckling nr 2, Samuel (som i rättvisans namn fått det namnet efter storebror Samuel), är tre dagar gammal, gul och svart och verkar vara en försigkommen krabat, som gärna flyger iväg som en liten dammtuss med sina små vingar.

Även kyckling nr 3, Frans, nu två dagar gammal, höll det på att gå illa för. När jag kommit hem från jobbet och var inne på dasset hörde jag ett förskräckligt pipande. Jag gick in i hönshuset alldeles bredvid och fann att den lilla gråsvarta kycklingen förirrat sig in i det mellersta redet och stod där och pep ljudligt och bortkommet. Jag lyfte tillbaka honom till mamman och täppte till hålet med hö. Han fortsatte att pipa en bra stund, då han väl blivit kall. Jag var glad att jag åkt hem direkt efter ekonomiutskottet....

Av tre kycklingar har jag således räddat livet på två. En fjärde orkade tyvärr inte ur ägget (varning för lite stark bild längst ned....). Jag upptäckte det öppnade ägget då jag försökte peta in det längre in under mamman. Kycklingen hade försökt ta sig ut. Möjligen fortsatte den ta sig ut under mamman, men orkade inte hela vägen. Troligen blev ägget också kallt när det bara delvis låg under henne.

Det blev alltså tre små söta krabater av totalt fjorton ägg, men då hade flera legat där sedan hon började kläcka den 6 september, då jag låtit dem ligga kvar för att stimulera hennes värpvillighet och för att inte oroa henne för mycket. Redan tidigare hade hon visat prov på att vilja börja ruva. Nu hade dessutom några av äggen legat ute i -6 graders kyla, så de var säkert inte ruvningsbara.

Så till dagen.

Jag öppnade gallret till hennes rede lite och satte en bräda som en stege ner, eftersom jag antog att hon skulle vilja ge sig ut och röra på sig lite. Jag stängde dörren till hönshuset och när jag tittade in, sprang de små kycklingarna omkring på halmen på golvet.

Senare tog hon också ut dem och det är bland det sötaste jag någonsin sett! De tre skulle försöka ta sig ner från dörren medelst gångbrädan. En drog hon ned i vingen (den gulsvarta), så att han hamnade på rygg och låg och sprattlade, stackaren. Jag vände dock rätt på honom. De andra ställde jag på brädan och sedan skulle de försöka ta sig ned med tår som krökte sig och vek sig inåt. Det var bara så synd att kameran då låg på laddning, så att jag inte kunde ta kort på det!

När kycklingarna kom ut, sprang de två tupparna och hönan Maja ned i hörnet på hönsgården och började väsnas fasligt och Maja lät som när hon lagt ägg. Deras beteende kan ha varit en avledningmanöver för att skrämma iväg potentiella fiender (har läst om att det är så det kan vara också när hönan vilt kacklar efter äggläggning).

Lilla kochintuppen Goliat var extra närgången, så honom föste jag försiktigt iväg från kycklingarna.
Ut kom de iallafall, över stocken och genom hönsgårdsnätet. Även här fick jag hjälpa två på traven....

Sedan lade sig hönan igen och samlade de tre pipande små kycklingarna under sina vingar. Det blåste ordentligt och de hade säkert blivit lite kalla efter strapatsen.

Efter en stund började hon sprätta förfärligt, så att jag trodde att hon skulle sprätta iväg kycklingarna. Samtidigt stack hon ner näbben i jorden och gav ifrån sig ett läte som jag aldrig hört förut. Det var verkligen ett intensivt sprättande men nu har jag förstått att även här ville hon lära sina små hur de skulle göra för att hitta föda. Minst en sprätte verkligen också med sina små ben och försökte hitta föda i marken.

Jag tänker ge henne även morgondagen att lära sina små, då det skall bli sol (och blåst) även imorgon.
Dag 3 - 6 skall visst vara mycket viktiga när det gäller hönans upplärning av viktiga saker för deras överlevnad, så den processen vill jag inte störa, om jag inte behöver. Dock blir det ju miljöombyte för dem när de flyttas över till Värmlands Säby, så då får hon och de lära om en del vad gäller att hitta ut i hönsgården. Om det nu inte blir snö och kallt, så att de måste vistas inomhus mesta delen av tiden. Därför är det ännu viktigare att hon får morgondagen på sig!

Ja, detta var en händelserik dag. Nedan några bilder av de små liven. Den lilla gråsvarta längst fram, Frans, är hon genetisk mamma till, medan Maja är genetisk moder till de andra två; Samuel i mitten och Nicolas längst bak.

Nicolas t v och Samuel t h.

Frans.

Så var det då den bilden som jag varnade lite för. Den här lilla krabaten gick det inte lika bra för.....

Det har som sagt varit en händelserik dag och fortsättning följer! God natt!

Nu har det kläckts en liten kyckling, minsann!

Nu är den första lilla kycklingen kläckt! När jag vid 16-tiden var ute för att ta in sex av de sexton äggen på golvet innanför dörren, hörde jag hur det pep under hönan. Jag gick efter kameran, men lyckades inte fånga den lilla krabaten på bild. När hönan vände på sig, såg jag dock att det var en liten svart-grå en! Ägget den kom ifrån var Majas, dvs inte från den ruvande hönans egna. Av dem blir det nog dessvärre ingenting!

Maja lade ju ganska länge sina ägg i samma rede där Dora ruvade - tills för 16 dagar sedan, då hon började lägga på golvet. Dora har nu ruvat i 27 dygn och det låg redan några av Majas ägg där när hon lade sig. Det innebär att det ligger 9 av Majas ägg under Dora och att något eller några till av dem har chans att kläckas.  Nu hoppas jag att kycklingen överlever natten under mammas värmande kropp och fjädrar, så får jag återkomma med bilder av den lilla krabaten! Tills dess får ni nöja er med en bild av den ruvande mamman!

...och av Majas 16 ägg på golvet innanför dörren. Sammanlagt har de två nu lagt 97 ägg sedan den 6 o 13 september!

Regn, blåst och lera

De vackra höstfärgernas tid är förbi och det mest färgglada härute just nu är nog bärnätet, som jag låter ligga kvar över de på bär tomma bärbuskarnas nakna grenar ett tag till. Hönsen gillar nämligen fortfarande att vara där och då är bärnätet ett litet skydd. Dock har jag inte sett höken på länge, så den verkliga faran för dem var kanske större i autgusti - september. Peppar, peppar.

Möjligen tror de att det skall dimpa ner ett och annat bär till dem när jag går förbi, som det gjort hela sommaren, men, som sagt: Vinbärsbuskarnas grenar är lika kala som övriga grenar, med något enstaka undantag, som exempelvis det som är kvar av buskaget jag försöker få bort varje sommar. Det är livskraft i de buskagen!

Annars är det mest regn, blåst och blöt mark som gäller nu. Hönsgården är rätt lerig, liksom marken utanför. Annars är den största faran härute faktiskt de glashala trapporna. Den milda hösten och den fuktiga väderleken har gynnat algtillväxten och t o m några hala löv kan innebära halkrisk. Jag tänker därmed på var jag sätter mina fötter!

Idag har det regnat lite extra. Dock: Jag skall inte överdriva. Det har faktiskt varit rätt många fina och soliga dagar också, om de än som bekant blir kortare och kortare och aldrig riktigt hinner torka upp all blöta.

Så idag kurade tupparna utanför hönsgården intill väggen och under taket i skydd för regnet medan höna ett, Dora (har jag kommit på att hon skall heta, om jag inte ändrar det till Ester eller Greta), legat på sina fjorton ägg för 24:e dagen (i alla böcker står det att de ruvar i 21 dagar) och höna två, Maja, lade sitt fjortonde ägg i högen t v innanför dörren. Hon gillar den värpplatsen bättre än i något av redena nu och jag har låtit de äggen ligga kvar för att hålla fred med tuppen och för att hönorna skall hålla fred med varandra. De kan ju inte veta vem som har varit framme och tagit deras potentiella avkomma (jag brukar inte skylta med att jag tar äggen, men jag tror att tuppen har sett mig).

Frågan är om det blir någon kyckling alls. Maja, den svarta, som jag också tycker borde heta Nefertite p g a sin mörka fjäderdräkt som glänser i grönt, sin långa svarta hals och sin hårprydnad, har dock lagt 9 ägg i samma rede som Dora ruvar i. Dessa ägg har nu Dora under sig, varför det kan tänkas komma någon liten en om några dagar t o m, även om den då inte är Doras egen.... Jag får ge mig till tåls några dagar till. Jag har läst om en dvärgkochin som fick sina kycklingar först på 26:e dagen, så vem vet? Fast det har varit rätt kallt och sedan kanske de inte är befruktade heller.

Nu är faktiskt inte hönshuset i Värmlands Säby riktigt klart än, och än så länge går det ju ingen direkt nöd på dem här. Ett problem i Värmlands Säby är att hålet ut troligen är för litet för tuppen Erk. Han har vuxit rejält sedan augusti och redan då fick han tränga sig ut genom hålet. Nu krävs det en bila, dvs en bil-maskin/borr, för att göra hålet i den 30 cm tjocka betong- och stenväggen större, så på måndag har jag tänkt åka förbi Cramo för att höra om de hyr ut någon och höra vad det isåfall kostar.

Ett litet glädjeämne ikväll när jag skulle låsa till hönshuset var i varje fall att lille Goliat för första gången hoppat upp på samma pinne som Erk och Maja! Så nu slipper han sitta för sig själv på pinnen nedanför! Det märks förresten att Goliat håller på att bli en gentleman. Han höll på att sätta i sig ett majskorn häromdagen, men när Maja kom flyttade han lite på sig och lät henne ta det. Vi får väl se vad det bådar för framtiden! Dock är han inte helt könsmogen än, så det återstår väl att se hur Erk ser på den saken när den dagen kommer! Därför behövs lite nya hönor.

Här står tupparna Erk t v och Goliat t h och kurar intill husväggen mot regnet, medan Maja och Dora ligger i varsitt rede inne i hönshuset.

Visstja, idag har jag städat klart boden. Pust!

Vilken dag!

Tydligen har det varit lika fantastiskt väder även i östra Sverige och kanske på fler ställen: varmt, soligt, stilla och klart. En fantastiskt fin oktoberdag!

Kl 14.30 idag!

En trekvarts läsning i skogssoffan

En trekvarts läsning på skogssoffan hann jag med i eftermiddags. Lugn plats att sitta och läsa på mot västersolen och mycket intressant läsning: Lort-Sverige från 1938 av journalisten Ludvig "Lubbe" Nordström. Lånade boken på Kristinehamns stadsbibliotek igår.

Livet här så här på hösten har inspirerat mig att låna boken. Bidragit har att den uppmärksammats i P1 samt att jag inser hur tungrott det måste ha varit förr utan rinnande vatten och med att hålla kylan ute, aska som far omkring, rök som drar in, slask och dass som skall tömmas, vatten och ved som skall hämtas....Bidragit har också att en rädd tuppkyckling och en sjuk höna fått husera i köket några nätter.....

Att elda alla rum hela tiden är en omöjlighet, så man får stänga in sig och koncentrera sig på att få ett eller två rum varma. Ändå är här ju modernt jämfört med hur det var förr - trots att jag varken har rinnande vatten, innanfönster eller innetoa, men ändå el, spis och kylskåp tillika en fräsch jordkällare. Och jag har varken ruttna väggar eller golv...

 

Klicka på bilden för att läsa texten!

Och så var hösten här på riktigt.....

Var är maten???

Asp...

Dagens rotuppdragning

Idag har jag jobbat med att få bort de små buskstubbarna, som tomten är full av av sedan Internservice i Gullspång röjde bort Klasaspirean - än en gång. Jag koncentrerade mig på att få till stånd en gång ner till klädsträcken, vilket också innebär att det blir lättgånget ned till åkerkanten.

På köpet blev det en del rotdragning. När jag drog hade jag mammas idoga rotdragning i åtanke. Vet ej hur många meter eller km asprötter hon drog på Ängåsen, sedan Ekeroth fällt asparna utan att barka av dem.

Det skall bli spännande att se resultatet i vår!

En del rötter blev det!

Färgrik höst

Som yra höns.

Min granna tigertupp!

Invid åkerkanten i söder är det jätteskönt så här års!

Bror Jan och Apollo var på besök i helgen. Här satt vi i solen och avhandlade det ena och det andra!

Goa verandakatten Nisse, som är en hon. Här solar hon sig tillsammans med oss!

Åkerkanten igen....Köpte stolarna på loppis här i Södra Råda för 25 kr / st.

Olvon. Farligt för oss människor, men hönsen äter dem.

Min 30 år gamla jacka, som jag tog över efter grannens dotter i Uppsala, har kommit till heders igen! Här lagd på marken under dagens svettiga arbete med rotuppdragning
(se nästa inlägg).

Och så inne. Så här färgglad bestickkorg kan det bli sedan man tappat hela besticklådan på golvet!

 

Från uthuset ned mot björkarna för ett par veckor sedan, efter borttagning av buskagen. Ännu skiftar det mesta i grönt, men det är ju också en färg! :-)

Avslutar med en färgglad sallad i farmor Märtas gröna glasskål. Odlade inte särskilt mycket i år, men i den här salladen ingår faktiskt bara hemodlat: Tomater, gurka, squash och basilika från Södra Råda och sallad och ruccola från Värmlands Säby. Ja, och så en bild till på Rosenbönan - innan frosten tog plantorna!
 

Två premiärer

Förra helgen var Martin och Lina här. Eftersom det varit kallt och flera frostnätter, var huset rätt utkylt. Därför fick de ligga i det enda vinterbonade rummet, dvs det rakt över köket.

Samtidigt fick de inviga kakelugnen, som visade sig värma upp rummet bra (även om de ändå tyckte det var lite kallt). Även jag har sovit där en natt och kan intyga att det blir varmt och skönt när man eldat i den! Att ett nytt fönster är isatt och väggen nedanför lagad, gör ju också sitt till, förstås!

Varmt och gott!

Det var den ena premiären. Den andra var de egna äggen, som jag gjorde två squashpajer av. Squashen hade i likhet med tomaterna, gurkplantorna, rosenbönorna, en del pelargonior och växterna vid flaggstången frusit.

De frusna squashplantorna.

Den kvarvarande squashen kunde jag iallafall rädda, utom de riktigt små.

Jag känner mig fortfarande som äggtjuv, men de insamlade äggen uppgår idag till 50 stycken sedan den grå hönan började värpa den 6 september och den svarta den 13 september.

Två ägg värpta i skogsdungen bakom hönsgården, då denna råkade vara stängd....

...och de övriga i redet.

Ett litet hönsliv har släckts

Nu har hon slutat sina dagar, den lilla vita hedemorahönan, som inte ens fick bli könsmogen och kläcka något ägg.

Dock fick hon fungera som en trygg punkt för den nya lille kochintuppen, som tyckte om att ligga bredvid henne och vila (gärna båda i min famn) och sticka in sin näbb i hennes fjädrar.

Gårdens nya lilla kille

Här är Goliat. Det var idag jag fick reda på att det är det han heter. Passar väl rätt bra, tycker jag. Namnet är taget av den tidigare ägaren efter serien Goliat, som handlar om en liten pojke som har en magisk hammare. Jag hoppas vår lilla Goliat också har en sådan hammare, som han kan försvara sig med! Han är i varje fall mycket söt och tam. Här några bilder!

Dvärgkochintuppen Goliat, fast jag har  hitintills kallat honom för Pip! Fast nu piper han inte mer, utan har en massa olika läten för sig! Mycket trevlig är han iallafall!

Här uppflugen på skottkärran, när jag samlar ihop allt som frusit i förra veckans frost och köldknäpp.

Vinbärstjuven

Ja, just det. Tuppen, var det. Tagen på bar gärning och fångad på bild medan brottet pågick! :)

Den liter vinbär jag plockade idag blev nog sommarens sista. Har plockat 6 liter och Stina plockade 2 liter till släktträffen. Hönorna håller gärna till under vinbärsbuskarna och hoppar upp och försöker ta dem som växer, eller vuxit, på de nedersta grenarna. I synnerhet tuppen. Inte underligt att han nu tar chansen när han kan!

Jag förstår honom. Jag har i stort sett repat av lite vinbär från de där buskarna och stoppat i munnen varje gång jag gått förbi dem och hela sommaren. Ja, jag gör det än. Bra och billig c-vitaminkälla som räcker länge!

Men nu är det snart slut på det goda. Den här sista litern var trögplockad. Många övermogna bär fick nämligen rensas bort, och de fanns på varenda klase.

Ikväll regnar det och blåser, om det än inte är så kallt. En klar signal om att hösten är i antågande, är det i varje fall. Löven på gräsmattan utgör för övrigt ett synbart tecken på att hösten redan börjat. En fin och klar höst, med en hel del sol också, får vi hoppas att det blir!

Man ska inte lägga alla ägg i samma korg

...men jag kunde inte låta bli!:-)

Fornfynd

Igår grävde jag upp ett fornfynd i hönsgården. Närmare bestämt var det en ansjovisburk av märket Fyrtornet jag grävde upp!

Läser på nätet att Grebbestads Konservfabrik upphörde 1972 och att 40 arbetare därmed blev arbetslösa.

Läser också att AB Bröderna Ameln på 1960-talet efter en fusion med Fyrtornet bytte namn till Abba-Fyrtornet AB. Där har ni förlagan till ABBA - ja, ABBA var förkortningen redan 1906!

1969 köptes bolaget av Pripps. Sedan gick det alltså utför för Grebbestads konservfabrik.

Så småningom köptes bolaget av Pribo.; ett bolag som enligt min nätkälla fusionerades med Beijerinvest 1975, hamnade i Volvo och Procordia Food för att 1995 hamna i norska Orkla (var det inte de som också hade Carema?). Idag heter företaget Abba Seafood.

På burken står det dock bara Fyrtornet och Grebbestads Konservfabrik. Det torde innebära att burken härstammar till tiden före fusionen med ABBA. Tror det var 1964. Isåfall skulle burken vara omkring 50 år eller äldre.

Om det är så att denna burk härstammar från tiden före fusioneringen med ABBA, får man väl säga att den burit sin ålder med heder! På baksidan står: "Grebbestads Konservfabrik Registrerat varumärke".

De nyare burkarna är mer rosa och på dem står det, som synes, dessutom ABBA:

Första lilla ägget

Den 6 september, på Nicolas 6-årsdag, kläcktes det första lilla turkosa ägget i redet (som jag satte upp för några dagar sedan) i hönshuset i Småskolan i Södra Råda. Det var otroligt sött och en stor dag!

Det var den lilla grå hönan som blev först. Igår kläcktes ett exakt likadant. Idag dock inget.

Faktum är att jag inte kan komma på vad hon är för sort. Hon liknar både Wyandotte och Dvärgkochin, som är en dvärghöna, men hon har en högre kam än både Wyandotte och Dvärgkochin och fjädrar på fötterna, vilket inte Wyandotte har, men mindre mängd fjädrar än Dvärgkochin. Dessutom värper Dvärgkochin bruna ägg.

Kanske har hon bara blivit en liten söt blandrashöna, som värper turkosa ägg?! Turkost / grönt är ett dominant arvsanlag, har jag läst, samt att vilken höna som helst med de arvsanlagen därmed kan börja värpa turkosa / gröna ägg. Arvsanlagen kommer från början från en sydamerikansk höna, Aracuana, men även Isbar värper gröna / turkosa ägg. Hon liknar även Isbar, så därför är det troligt att hon blivit en fin blandrashöna av dessa sorter. Säljaren angav vilka anlag de bar, men jag antecknade det aldrig.

Faktum är att jag inte nänts ta eller äta något av äggen. Jag hade tagit in det första lilla igår och lagt i kylskåpet. Så började den grå hönan bete sig oroligt och alla tre gav sig av mot hönsgården. Därpå blev det på ett fasligt liv på den svarta hönan, som kom rusande och kacklande mot vinbärsbuskarna. Kvar i hönsgården var tuppen och den grå hönan.

Jag antog att det var kläckning på gång igen. Jag gick därmed in i hönsgården och där gick de och tittade in i de tomma redena, varpå jag skyndade mig in till kylskåpet och hämtade det iskalla ägget för att lägga tillbaka det i redet. Hönorna kom mig till mötes när jag gick in i hönsgården och sträckte fram ägget mot hönorna och tuppen.

Därpå placerade jag åter ägget i redet. Den svarta hönan gjorde mig och den vita sällskap bland vinbärsbuskarna, medan den grå och tuppen höll till i hönsgården. Efter ett tag blev det väldigt tyst. Jag gick dit och gluttade försiktigt in mot det innersta redet. Där låg den grå hönan (jag var inte förrän då säker på vilken av hönorna som värpt) och nedanför redet låg tuppen och gluttade ut på mig. Det såg ut som om han låg på ägg han också! Antingen var han dock ett moraliskt stöd eller höll vakt ut mot gården!

Det första lilla ägget!

Och så blev de två....! Här ser de vita ut, men det är p g a dålig färgåtergivning.

Lite för litet för äggkoppen.....!

Prinsessan på ärten

Jag var osäker på om jag skulle kalla det här inlägget för Prinsessan på ärten eller för Konvalescens, men det senare lät så tråkigt, så det fick bli det första. Igår låg hon nämligen i buren hela dagen och rörde sig inte ur fläcken. Eftersom hon låg på gott om mjukt hö, så associerade jag henne till prinsessan på ärten, som låg där och tittade ut över trädgården.

Imorse var hon osedvanligt pigg och ville vara med den lilla grå dvärgkochin, men så var det det där med benen....jag ser det dock som ett framåtskridande att hon, förutom att hon äter med god aptit, idag putsade sig lite för första gången och försöker kravla sig framåt - vill "vara med" och ligger inte bara och halvsover.

Det är en välsignelse att den här buren nu kommit till stånd och att jag därmed kan lämna henne ur sikte och slipper lämna henne till bekanta, vilket jag hittills behövt göra när jag åkt in till stan.

Buren snickrade jag ihop i söndags och den gamla konten tog jag med från Värmlands Säby i förrgår. Den hittade jag en gång bakom hönshuset och i den har kycklingarna legat när de var små, så hon känner igen sig. Maten flyttade jag fram när hon skulle äta, förstås! Buren går dessutom in genom hönsgårdsdörren, så hon kan ligga i den även när de alla är instängda där - för att inte tuppen ska vara på henne.

Snart läggdags

En höna har nu blivit parningsvillig och låter tuppen para sig med henne utan att skrika i högan sky. Det är den svarta, som hängt ihop med tuppen sedan de var små. Plötsligt har tuppen också betett sig på ett sätt som jag aldrig sett förut.

För ett par dagar sedan gick han plötsligt ned i den vita hönans banankartong, som hon sover i nu när hon är skadad. Där började han rota omkring och göra som en grop. Bredvid stod den svarta hönan och de småpratade en lång stund med varandra, som om de resonerade om något viktigt, som man och hustru.

Ikväll lade han sig i ett hörn i höet i det lilla hönshuset med näbben ned i hörnet och baken upp och låg så en liten stund, som om han ville visa hönan, som såg på, var hon skulle lägga sitt ägg. Sedan klev han åter i banankartongen och lade sig likadant, med näbben och huvudet ned och baken upp! Hönan såg på och sedan småpratade de åter en stund medan tuppen låg kvar i kartongen, krafsade lite och återigen gjorde en grop. Gulligt och otroligt fascinerande!

Sedan har jag läst på nätet att tuppar liksom hannen bland många fågelarter just hjälper hönan att hitta en ruvplats. Det ger alltid något nytt att ha höns! Men först trodde jag att tuppen blivit lite tokig alternativt hittade på något mot den lilla vita hönan, som han varit tämligen brutal emot, hur mycket han än dansar runt hennes fötter. Ganska snart insåg jag dock att det här var en viktig kommunikation mellan honom och hönan!

Det är m a o troligen snart dags att sätta upp redena, som nu står ute. Då lär jag förmodligen först få se tuppen i redet (banankartongen är ju faktiskt upptagen ett tag)! :-) Jag återkommer om min skadade höna. Idag har jag i varje fall snickrat ihop en konvalescensbur åt henne. Bild kommer!

Hönor och hönsgård

Hönsen på upptäckarstråt.

Redan i början av juli blev hönsgården klar - tack vare hjälp av en bekant från Rudskoga. Sedan dröjde det ett tag innan jag tog hit hönsen, eftersom inte själva hönshuset; det lilla tidigare pojkdasset, var klart. Jag satte dock en dag upp hönsnät, lade ett golv, satte upp en pinne och satte dit rutan i dörren och sedan kunde jag ta dit hönsen.

Det har dock blivit ett äventyr att ha dem här. Tuppen har blivit könsmogen men inte hönorna, och svårast har han varit på den vita, som skadats så allvarligt att hon nu inte orkar gå. Hon äter dock ordentligt och kommunicerar med de andra hönsen, så jag hoppas naturligtvis att hon skall bli helt återställd!

Dessutom är det ett vågspel att ha dem gående utanför hönsgården här. Idag på eftermiddagen hörde jag ett fasligt oväsen. När jag tittade ut genom köksfönstret, såg jag en duvhök lyfta från vinbärsbuskarna och den svarta hönan komma farande skrikande. Jag rusade ut och klappade hårt i händerna. Så såg jag höken lyfta från de rosa spireabuskarna vid äppelträdet. Borta var hönan och tuppen (de andra var i hönsgården).

Det dröjde ett tag, men sedan kom den svarta hönan fram och så småningom tuppen. Oskadda - men skrämda! De stannade under vinbärsbuskarna tills det var dags att gå in och hoppa upp på pinnen.

Det gäller att hitta lösningar på det mesta när man har höns, men ute skall de helst inte gå utan uppsikt. Så nu får jag försöka få till stånd en kycklingbur i hönsgården, så att inte tuppen ger sig på den skadade hönan om de alla skall gå instängda där när jag är borta. Puh! Har man givit sig in i leken.....

En hönsgård har vuxit fram. Dörren, som fanns i vedboden, hjälpte mig svåger Arne att sätta fast. Även gångjärnen och haspen är återanvändning. Från Unos Glas köpte jag en bit acrylglas, som jag skruvade fast. Hönsnätet köpte jag på Träbiten i Gullspång och träslanorna är sådana som blev över vid tillverkning av lockpanel till Ingrids och Arnes hus i Rud. Tätat nedtill mot marken är det med stolpar från det gamla staketet runt huset. Det var lite knepigt, eftersom marken är så kuperad.

Nu är dörren faluröd...Den skär sig markant mot sin omgivning - det flagnande dörrfodret och väggen....men det skall väl målas det också en dag!

De nya invånarna på strövtåg ned mot jordkällaren...

.... i havreåkern...

...och uppflugna på trädgårdsmöbeln!