Regn, blåst och lera

De vackra höstfärgernas tid är förbi och det mest färgglada härute just nu är nog bärnätet, som jag låter ligga kvar över de på bär tomma bärbuskarnas nakna grenar ett tag till. Hönsen gillar nämligen fortfarande att vara där och då är bärnätet ett litet skydd. Dock har jag inte sett höken på länge, så den verkliga faran för dem var kanske större i autgusti - september. Peppar, peppar.

Möjligen tror de att det skall dimpa ner ett och annat bär till dem när jag går förbi, som det gjort hela sommaren, men, som sagt: Vinbärsbuskarnas grenar är lika kala som övriga grenar, med något enstaka undantag, som exempelvis det som är kvar av buskaget jag försöker få bort varje sommar. Det är livskraft i de buskagen!

Annars är det mest regn, blåst och blöt mark som gäller nu. Hönsgården är rätt lerig, liksom marken utanför. Annars är den största faran härute faktiskt de glashala trapporna. Den milda hösten och den fuktiga väderleken har gynnat algtillväxten och t o m några hala löv kan innebära halkrisk. Jag tänker därmed på var jag sätter mina fötter!

Idag har det regnat lite extra. Dock: Jag skall inte överdriva. Det har faktiskt varit rätt många fina och soliga dagar också, om de än som bekant blir kortare och kortare och aldrig riktigt hinner torka upp all blöta.

Så idag kurade tupparna utanför hönsgården intill väggen och under taket i skydd för regnet medan höna ett, Dora (har jag kommit på att hon skall heta, om jag inte ändrar det till Ester eller Greta), legat på sina fjorton ägg för 24:e dagen (i alla böcker står det att de ruvar i 21 dagar) och höna två, Maja, lade sitt fjortonde ägg i högen t v innanför dörren. Hon gillar den värpplatsen bättre än i något av redena nu och jag har låtit de äggen ligga kvar för att hålla fred med tuppen och för att hönorna skall hålla fred med varandra. De kan ju inte veta vem som har varit framme och tagit deras potentiella avkomma (jag brukar inte skylta med att jag tar äggen, men jag tror att tuppen har sett mig).

Frågan är om det blir någon kyckling alls. Maja, den svarta, som jag också tycker borde heta Nefertite p g a sin mörka fjäderdräkt som glänser i grönt, sin långa svarta hals och sin hårprydnad, har dock lagt 9 ägg i samma rede som Dora ruvar i. Dessa ägg har nu Dora under sig, varför det kan tänkas komma någon liten en om några dagar t o m, även om den då inte är Doras egen.... Jag får ge mig till tåls några dagar till. Jag har läst om en dvärgkochin som fick sina kycklingar först på 26:e dagen, så vem vet? Fast det har varit rätt kallt och sedan kanske de inte är befruktade heller.

Nu är faktiskt inte hönshuset i Värmlands Säby riktigt klart än, och än så länge går det ju ingen direkt nöd på dem här. Ett problem i Värmlands Säby är att hålet ut troligen är för litet för tuppen Erk. Han har vuxit rejält sedan augusti och redan då fick han tränga sig ut genom hålet. Nu krävs det en bila, dvs en bil-maskin/borr, för att göra hålet i den 30 cm tjocka betong- och stenväggen större, så på måndag har jag tänkt åka förbi Cramo för att höra om de hyr ut någon och höra vad det isåfall kostar.

Ett litet glädjeämne ikväll när jag skulle låsa till hönshuset var i varje fall att lille Goliat för första gången hoppat upp på samma pinne som Erk och Maja! Så nu slipper han sitta för sig själv på pinnen nedanför! Det märks förresten att Goliat håller på att bli en gentleman. Han höll på att sätta i sig ett majskorn häromdagen, men när Maja kom flyttade han lite på sig och lät henne ta det. Vi får väl se vad det bådar för framtiden! Dock är han inte helt könsmogen än, så det återstår väl att se hur Erk ser på den saken när den dagen kommer! Därför behövs lite nya hönor.

Här står tupparna Erk t v och Goliat t h och kurar intill husväggen mot regnet, medan Maja och Dora ligger i varsitt rede inne i hönshuset.

Visstja, idag har jag städat klart boden. Pust!