söndag 30 december 2012

Jans räddade kyrkorgel nr 2

Igår hamnade kyrkorgel nr 2 i Södra Råda Missionshus, efter det att Jan hämtat den i f d Allianskyrkan i Gislaved, som ska bli moské. Jan får väl härmed kalla sig för orgelräddare, eftersom de räddade orglarna förmodligen annars skulle ha hamnat på tippen.

Nu finns det chans att de, förutom bli spelade på, också kommer att bli mer publikt tillgängliga för intresserade orgelspelare än de hittills varit. Det finns ju idag nämligen inte så många möjligheter att spela kyrk- eller piporgel för den som lärt sig det, om man inte blir organist eller kantor.

Jan är härmed i mitt tycke värd en liten orgelfanfar för sin kulturinsats att rädda dessa orglar i det Sverige där missionshus, kapell och kyrkor läggs ned i rask takt! I bästa fall innebär det också i förlängningen något positivt för Gullspång och Södra Råda.

Här syns orgeln med de största piporna avtagna.

Med hjälp av Lars-Erik Rådbo och Gunnar Gustavsson och i någon liten mån även med min och bror Mats hjälp bringas orgeln in i Södra Råda missionshus.
 
Här är länken till mitt inlägg om den första orgeln från Valbo missionshus i Gävletrakten, klicka här.

torsdag 8 november 2012

Båten uppe ur sjön................!

Kooperativet Laxen i Gullspång har gjort det igen! Den här gången har de tagit upp båten ur sjön. Det jag tidigare fått hjälp med denna diskbråckssommar är att röja bort buskage med röjsåg, ta ner fyra träd, såga upp ved och plocka in veden i boden samt röja och organisera om lite i denna. Nu har jag alltså fått hjälp med båten.

Känns onekligen bra att ha fått upp den. Den låg ute under förra vintern och har varit obrukbar den här sommaren, fylld med vass, som den varit. Halva grannens brygga, som den låg vid är nedrasad, så årorna och trädäcken som ska ligga på botten nådde vi inte. Får försöka hämta dem när isen lagt sig.

Den var fylld över relingen med vass och förmultnad vass.....
Nu ligger den, fin och blank, där den ska få ligga över vintern!!!

lördag 27 oktober 2012

Is och hagel....november är i antågande!

 
 
Snö / hagel intill husväggen!

Nu är sommaren slut för den här gången! Igår haglade det så att det låg hagel kvar idag när jag på eftermiddagen var där och hämtade en del saker samt tog med mig ett par pelargoner för att rädda dem undan frosten.

Igår var Anticimex där och sprutade in skum under dörrposten i köket, där möss tagit sig in. Hoppas det kan bli mössfritt nu i vinter....Jag har ju också köpt en elektrisk musskrämma som skall följa elledningarna. Hoppas den gör någon nytta! Uppenbarligen hade den inte skrämt iväg den mus som var inne och gick i fällan förra veckan, i varje fall.

Veden är uppsågad, krukorna tömda och cyklarna inställda.

Jag har tagit en del kort. Det är alltid så vackert så här på hösten!

lördag 20 oktober 2012




                                       Fjärilar tycker om ruttna äpplen, har jag upptäckt!

tisdag 16 oktober 2012

Jans inköpta piporgel levererad till missionshuset i Södra Råda!

Jan framför orgeln som han i torsdags med lastbil körde
från Valbo missionshus till missionshuset i Södra Råda.


Här syns ingången till Södra Råda vackra missionshus med lastbilen utanför.
Orgelpiporna ligger i högra hörnet bredvid dörren (utom synhåll) samt längst fram t v (inom synhhåll).
Mot talarstolen och koret.
I söndags levererade Jan piporgeln, som han köpt och fraktat hit från Valbo missionshus i trakten av Gävle...Tyvärr lär den inte få stå kvar här, utan enligt överenskommelse kommer den troligen att placeras i Missionshuset i Gullspång istället.

Jag önskar den kunde få stå här i Södra Råda gamla missionshus! Det är en så vacker byggnad både exteriört och interiört. Tyvärr består missionsföreningen här i princip bara av en familj. Men varför inte omvandla missionshuset till ett musikkapell........? Huset borde kulturskyddas och det vore väldigt tråkigt om det hela bleve en privatbostad.

Från detta hus har vi nog för övrigt alla syskon minnen av de bärfester som hölls här när vi var barn, då våra föräldrar hyrde det lilla torpet i Linhult.

lördag 6 oktober 2012

Höstsoligt på landet

Igår var jag och grejade på landet ett par timmar på eftermiddagen. Lars-Erik Jern från Kronkärr skulle komma, vilket han också gjorde vid halv sex-tiden och hjälpte mig byta ut en trasig nockpanna och två trasiga takpannor. Tänk vad det betyder att få hjälp även med smärre saker och därmed få dem gjorda!

Trots att det var mot kvällningen värmde solen riktigt skönt. Äpplena är riktigt goda och en del faktiskt av rätt bra kvalitet.

Jag sågade upp några grenar till ved som fyllde ca en sockerlåda. Den var tung (veden är ju rätt blöt nu) och p g a det ryggonda ska jag inte bära tungt framför mig (även svårt att dra skottkärra), så jag lassade därför upp lådan på axeln, så som jag sett många afrikaner i Rudskoga göra med sina jordgubbslådor. Det var tungt och jag kände mig ömklig jämfört med alla dessa spänstiga, starka och balanserande afrikaner. Jag tänkte hur mycket och tungt de ofta bär på sina huvuden och förstår inte hur de klarar att bära tunga bördor på huvudet längre sträckor. Obegripligt och beundransvärt!

 
Lars-Erik hjälpte mig också ta bort skyltarna "Sakta ner" ute vid vägen, så nu får de stå inne över vintern. Plockade med mig en påse äpplen, några små squash och tomater hem. Hoppas inte frosten kommer än på ett tag!

tisdag 11 september 2012

Hösthimmel i Södra Råda


Fotot taget igår eftermiddag mot väster.

torsdag 6 september 2012

Arbetskooperativet Laxen

Idag har jag fått hjälp av arbetskooperativet Laxen i Gullspång med att röja tomten. Tre stycken var här och en körde med röjsåg, en annan med mina liar och en tredje räfsade ihop buskagen i högar, som nu ligger nära dikeskanten, så att jag kan bränna det i vår. Det blev jättefint och jag är mycket nöjd och tacksam! Beroende av bl a hur min rygg läker, anlitar jag dem ev en gång till i höst för lite annat, som att ta ned ett körsbärsträd. Skönt att känna att jag kanske inte behöver göra allt själv hela tiden. Tomten är ju rätt stor...ca 1600 kvm.
Röjning av sly bredvid uthuset.

onsdag 5 september 2012

Konvalescens

Igår var jag hos doktorn för ryggen. Känner att jag vill ha en läkarkontakt, om komplikationer skulle tillstöta. Han undersökte mig, kunde konstatera att ryggen var sned - tydligt tecken på ryggskott - men gav mig det uppmuntrande beskedet att diskbråck i 2/3 av fallen läker inom tre veckor och till 90% inom tre månader. På nätet har jag läst att de akuta symptomen oftast avtar / går över efter 2 - 3 veckor.

Det har nu gått tolv dagar och jag känner att jag får lättare och lättare att röra på mig. Diskning har jag hittills inte vågat ge mig på (möjligen någon av de första dagarna, då jag gav mig den på att jag skulle klara det mesta).

Jag har redan skrivit att Martin var här måndag - onsdag och då också hjälpte mig med disk, hämta vatten m m, men jag måste till detta foga att även Mats varit här två gånger. Första gången var nog dagen efter jag fått bråcket, på lördagen, då han även lagade mat. Andra gången var igår, då jag åkte med honom från stan, han diskade en disk, som hunnit trava sig från i torsdags; dagen efter det Martin åkte och jag blev däckad i feber och förkylning. Han tömde även och hämtade vatten, samt fyllde på vedkorgen. Tack, Mats!

I torsdags åt jag nästan inget p g a febern, men i fredags var jag trots denna hungrig, men kände mig för dålig för att åka och handla. Jag ringde min granne (tvärs över fälten på västsidan) Tony, som var snäll och kom över med mat! Tänk vad betydelsefullt det är med goda grannar och med snälla syskon, anhöriga och medmänniskor....Det märker man, om inte annat, när man blir sjuk!

Jag har dock börjat bättra på mig betydligt och imorgon har jag tänkt prova att diska igen! Jag får dock försöka att inte stå för böjd över den låga diskbänken. Den ställningen är förödande.

Efter kommunstyrelsemötet idag, på vilket jag inte kunde sitta ordentligt utan vankade fram och tillbaka i rummet, åkte jag till ett ställe där det tidigare funnits mycket björnbär, men där jag häromåret inte fann några buskar. De hade troligen åkt med tillsammans med skogen, som var nedhuggen. Idag fann jag dock björnbär igen och plockade 4 dl! Böjde mig ner en del och fick lite ondare (men bara lite).

Läser man sjukgymnastnas råd, så kan man dock med fördel cykla, simma och promenera. Därför tänker jag cykla tillbaka dit imorgon och se om jag kan plocka lite mer...jag tyckte mig se ett helt snår med buskar! Det blir säkert i varje fall en lagom cykeltur!

Ikväll viner blåsten runt knutarna, men imorgon lovar SMHI sol!

söndag 2 september 2012

I björnbärsskogen med Martin

Martin var här ett måndag till onsdag och hjälpte mig bl a med vardagsbestyr så som att hämta vatten, tömma diskvatten, montera ihop en säng med mera med mera. Han underlättade alltså min diskbråcksvardag betydligt och dessutom fick vi några dagar tillsammans här i Södra Råda! Dessa dagar avslutades med en halvtimmes björnbärsplockning, då vi också hittade ett jättefint kantarellställe. En produktiv halvtimme, m a o! Några blåbär och hallon fick också plats.

Lingon fanns det också men det känns inte som att det är något jag skall ge mig på i detta läge.... Björnbären räckte till två burkar och svampen delade vi upp för minst två härliga kantarellomeletter!

Bara för att ni ska se att bråcket inte tagit knäcken på mig och trots att jag hade lite ont i halsen och blev däckad i förkylning och feber med tappad röst dagen efter det att Martin åkt; dvs på torsdagen, lägger jag nedan in några glada bilder på mig själv, som Martin tog!


Foton: Martin Gustafsson

Martin!

Vinbär på gott och ont.....

Bl a på ont. Visst är det härligt med vinbär och buskarna har bjudit på god skörd även i år. Men när jag förra fredagen böjde mig lätt framåt för att plocka en klase, så kändes det som om en tennisboll trycktes ur min ryggrad. Diskbråck, förstås!


Härligt, härligt, men farligt, farligt, uppenbarligen..!

Jag lyckades med, ja, jag minns inte riktigt, men två dagar låg jag i stort sett i sängen; dvs fredag och lördag, möjligen även söndag. Tog en ipren och klippte gräset. Tror det var i söndags. Har telefonledes stämt av symptomen med bror Jan, som ju är läkare och som själv haft diskbråck, och med vårdguiden. Det kan inte vara så mycket annat, men för säkerhets skull har jag bokat ett besök på vårdcentralen på måndag.

Nu kan det knappast ha varit vinbärsplockningen som allena varit boven i dramat. Snarare bara den utlösande faktorn. Vad kan det då ha varit? I de råd jag funnit på nätet ska man undvika framåtböjning och samtidig vridning. Just den rörelsen har jag varit flitig på i sommar....i och med all lieslagning! Jag gick ju en kurs i början på sommaren och fick då lära mig meja på det riktiga sättet, dvs att vrida kroppen fram och tillbaka, som att öppna en en flaska med kork i. Lite framåtböjd har jag stått och gått också, när jag slagit.....

Här är redskapet:

Här syns alla liarna med tillbehör. Till höger är den "knackelie" jag har knackat själv på kursen. Den har inställbart orv (det man håller i), så nu kommer jag att göra en justering och dessutom ändra stil och inte vrida ryggen. Fast det lär nog dröja innan jag börjar använda lien igen...ganska länge, tyvärr!! Högst uppe syns städet, på vilket man hamrar liebladet vasst.

Här hamrar jag liebladet sylvasst.

Visst kan det faktum bidra att jag hoppade från stegen eller från 1,5 meters höjd en gång nu i sommar, då stegen jag stod på och skrapade fönsterfoder började vingla till. Jag kom ned på båda fötter men gjorde en bakåtkullerbytta på den sluttande gräsmattan. Efteråt kände jag mig lite mörbultad och hade faktiskt lite ont i ryggen, vill jag minnas, men huvudorsaken känner jag mig rätt säker på är lieslagningen. Men intet ont som inte har något gott med sig: Nu får jag lära mig bättre ergonomi och dessutom tvingas jag förmodligen träna upp en muskelkorsett kring ländryggen. Vid närmare eftertanke, fick jag ju redan i början på 80-talet, efter att ha dragit upp en 100-kilospatient i sängen på infektionskliniken i Uppsala, så svår ischias att jag knappt kunde sitta på en hel sommar och därmed inte kunde fortsätta inom sjukvården...Kanske fick jag ett diskbråck redan då - utan att veta om det?

torsdag 23 augusti 2012

Lagningen under norrfönstret klar!

När det är gjort, vittnar mycket lite om hur det såg ut innan....Därför är dokumentation viktig!

Här syns Liis fina lagning av fönsterfodret. För en hantverkare som Lii, gäller regeln att byta ut så lite som möjligt; bevara det som är friskt och bara ta bort det som är dåligt. I detta fall innebar det att passa ihop mindre bitar för att få profilen på fodret att passa ihop med den nedre borttagna delen. Den inre fönsterbrädan är dock helt och hållet ny, medan den yttre (se skarven på bilden), ut mot rummet, är den gamla.

Här jobbar Bengt Bygdén med att trycka in den nya stocken i väggen; något även Lii ämnar göra i framtiden. Foto: Arne Åkerfeldt

Bengt Bygdén jobbar med att få den nya stocken att passa in. Foto: Arne Åkerfeldt


Se, så fint det blivit när Bengt lagat! Håligheten t h om fönstret har Lii senare tätat med linisolering. Foto: (denna bild och nedanstående) Lii Högberg
 

Besök på Gyllenhaks byggnadsvård

I fredags var Ingrid, Arne och jag på Gyllenhaks byggnadsvård i Moholm ca 6,5 mil härifrån.

Golvet är behandlat med Le Tonkinois golvolja.
De har mycket bra saker och det var ett charmigt ställe. Jag fick också en idé om hur jag skall göra iordning golvet i klassrummet. Det har nu en mörk fernissa, utom där en del av förrådet är borttaget samt en repa i golvet som jag orsakade när jag flyttade hyvelbänken i början av sommaren.

Istället för att slipa golvet, borde jag kunna betsa de ställen där det färska, ljusa träet lyser fram. Att slipa gör nämligen golvet mjukare och är inte så bra. Det blir kanske också mindre tåligt. Oavsett om jag slipar det eller inte, så är det tydligen Le Tonkinois linoljelack (se länk här) jag skall lägga på. Bilden ovan från Gyllenhaks visar två olika nyanser, där golvet närmast dörren är slipat och behandlat med Le Tonkinois, medan det längre in bara är behandlat med Le Tonkinois.

söndag 19 augusti 2012

Hallon, hallon....

Det har varit ett otroligt hallonår i år, med stora och söta vildhallon. Efter sju burkar sylt och ett antal tallrikar med hallon och mjölk, har jag gjort lite annat med hallonen också...

Mördegskakor av bl a vete- och potatismjöl med hallonsylt.

Enligt boken Hemfrysning (arv från mamma Karin) är infrysning i sockerlag det bästa när det gäller infrysning av hallon. Här med inslag av björnbär, som också mognar nu.

Recept sockerlag till 1 liter hallon:

Koka upp 5 dl vatten med 2,5 dl socker. Låt kallna.

Fyll förpackningarna med bär.
Häll över sockerlagen och sätt på locken.
Frys in.



Fortsatt reparation

Liis reparation av fönsterfoder m m fortskrider.



Lii har bytt ut taknockspannorna i betong (nere t v på bilden) och istället lagt på tegeldito. Hon har, för att få dem att passa in, också spikat fast en extra nockregel ovanpå den andra. Bytet av nockpannor är inte bara en estetisk fråga. Betongpannorna satt fel och täckte inte ordentligt. Hon rensade också bort lite skräp, där fåglarna haft sina bon. Detta ska göras åtminstone en gång per år.

lördag 11 augusti 2012

Takränna uppsatt på baksidan!

Som synes rinner vattnet ut bra nu! Det är Ronny, boende i Södra Råda, som genom...

               ....gjort jobbet, liksom fallet var med dito rännor på framsidan.

Hantverksmässig lagning

  Arbetet med lagning av fönsterbräda, foder och timmerstock fortskrider. På bilden nedan syns den bit som Lii skurit ut så att det skall passa ihop med befintligt foder. Observera pluggen i övre tredjedelen. Även den nya fönsterbrädan är på plats.



Här är den gamla och nya fönsterbrädan.
 


Här är undersidan på den gamla fönsterbrädan och den nya är alltså gjord likadant. Dessutom finns det fler ursågningar på andra ställen. Uppenbarligen insåg man att sågar man på det här sättet, så sitter brädan på plats. Användandet av spik är också minimalt och skruv har jag inte sett någon alls.

Mellan fönsterbräda / timmer och pärlspont (överst på bilden och in mot rummet) är det tätat med mossa. Denna bild tog jag innan den nya fönsterbrädan kom på plats.


Även mellan stockarna är det tätat med mossa. Mossan är från 1897, när huset byggdes, och fortfarande vid god vigör.

Mellan timmerstockarna finns ett lager med lera / sand. Enligt en finsk sida (länk kommer i nästa inlägg) lade man ofta ett sådant lager mellan stockarna i de nedersta bjälklagen - detta för att öka tyngden och stabiliteten samt för att förhindra spridning av eld.

Det är otroligt intressant att följa detta arbete! Materialåtgången är minimal, medan arbetet till stor del är rent hantverksmässigt; dvs att mäta, såga, tälja, foga ihop.

Snart är det dags att få timmerstocken på plats. Mer dokumentation följer, m a o! Just nu ser det ut så här utifrån... (gammal masonit från det rivna förrådet uppe får fungera som regnskydd)!

tisdag 7 augusti 2012

torsdag 2 augusti 2012

Rötskada under skolsalsfönstret

Det var som jag befarade: Stocken under den skadade fönsterbrädan i skolsalen var rötskadad - tryckte man, kändes det nämligen mjukt. Jag har därför inte brytt mig om att måla runt det här fönstret, eftersom skadan måste åtgärdas.

Snickare Lii har idag varit här och karvat ur stocken och sågat bort skadade delar av det omgivande träet tills hon nått det friska. Hon kommer att laga färdigt nästa vecka.

Till synes en liten skada i virket....

...och en liten i fönsterbrädan....Men ack, vad en till synes liten skada kan dölja....
Så här såg det ut under fönstret!


Lii rensar, sågar och bänder!

Nu får arbetet vänta några dagar, eftersom en ny
fönsterbräda skall beställas och tillsågas.
En ny stock kommer också att sättas in.


Ny droppbräda

Igår var Lii Högberg här och satte upp en ny droppbräda ovanför söderfönstret till rummet innanför köket. Den gamla var trasig och jag fick en ny i kärnvirke av Bengt Bygdén när han jobbade med vindsloftet.
Den gamla, trasiga brädan.

Här karvar Lii bort den gamla brädan. Hon byter också ut några lockpanelbrädor till några som jag sparat sedan dörren till kapprummet togs fram.

Här har Lii satt fast den tillsågade brädan, så nu kan fönsterfodret målas på utsidan - det enda som är kvar på det här fönstret!