Hönan Dora har fått tre söta små kycklingar. Namnen innan könsbestämning är gjord är Nicolas, Samuel och Frans. Deras personligheter kommer att utkristalliseras mer och mer, men redan nu kan man se vissa drag.
Nicolas, som är den förstfödde och nu fyra dagar gammal, höll ju på att frysa ihjäl dagen efter kläckningen. Jag fann honom nedanför redet till synes livlös, men jag lade honom innanför polokragen på min tröja och tog in honom i köket. Efter en stunds uppvärmning var han pigg igen.
Den fick heta Nicolas p g a att den kröp ur sitt ägg samma dag som Nicolas bröt sin arm, så jag ville glädja honom med den lilla kycklingen och han tyckte att namnet Nicolas lät mycket bra! :-)
Kyckling nr 2, Samuel (som i rättvisans namn fått det namnet efter storebror Samuel), är tre dagar gammal, gul och svart och verkar vara en försigkommen krabat, som gärna flyger iväg som en liten dammtuss med sina små vingar.
Även kyckling nr 3, Frans, nu två dagar gammal, höll det på att gå illa för. När jag kommit hem från jobbet och var inne på dasset hörde jag ett förskräckligt pipande. Jag gick in i hönshuset alldeles bredvid och fann att den lilla gråsvarta kycklingen förirrat sig in i det mellersta redet och stod där och pep ljudligt och bortkommet. Jag lyfte tillbaka honom till mamman och täppte till hålet med hö. Han fortsatte att pipa en bra stund, då han väl blivit kall. Jag var glad att jag åkt hem direkt efter ekonomiutskottet....
Av tre kycklingar har jag således räddat livet på två. En fjärde orkade tyvärr inte ur ägget (varning för lite stark bild längst ned....). Jag upptäckte det öppnade ägget då jag försökte peta in det längre in under mamman. Kycklingen hade försökt ta sig ut. Möjligen fortsatte den ta sig ut under mamman, men orkade inte hela vägen. Troligen blev ägget också kallt när det bara delvis låg under henne.
Det blev alltså tre små söta krabater av totalt fjorton ägg, men då hade flera legat där sedan hon började kläcka den 6 september, då jag låtit dem ligga kvar för att stimulera hennes värpvillighet och för att inte oroa henne för mycket. Redan tidigare hade hon visat prov på att vilja börja ruva. Nu hade dessutom några av äggen legat ute i -6 graders kyla, så de var säkert inte ruvningsbara.
Så till dagen.
Jag öppnade gallret till hennes rede lite och satte en bräda som en stege ner, eftersom jag antog att hon skulle vilja ge sig ut och röra på sig lite. Jag stängde dörren till hönshuset och när jag tittade in, sprang de små kycklingarna omkring på halmen på golvet.
Senare tog hon också ut dem och det är bland det sötaste jag någonsin sett! De tre skulle försöka ta sig ner från dörren medelst gångbrädan. En drog hon ned i vingen (den gulsvarta), så att han hamnade på rygg och låg och sprattlade, stackaren. Jag vände dock rätt på honom. De andra ställde jag på brädan och sedan skulle de försöka ta sig ned med tår som krökte sig och vek sig inåt. Det var bara så synd att kameran då låg på laddning, så att jag inte kunde ta kort på det!
När kycklingarna kom ut, sprang de två tupparna och hönan Maja ned i hörnet på hönsgården och började väsnas fasligt och Maja lät som när hon lagt ägg. Deras beteende kan ha varit en avledningmanöver för att skrämma iväg potentiella fiender (har läst om att det är så det kan vara också när hönan vilt kacklar efter äggläggning).
Lilla kochintuppen Goliat var extra närgången, så honom föste jag försiktigt iväg från kycklingarna.
Ut kom de iallafall, över stocken och genom hönsgårdsnätet. Även här fick jag hjälpa två på traven....
Sedan lade sig hönan igen och samlade de tre pipande små kycklingarna under sina vingar. Det blåste ordentligt och de hade säkert blivit lite kalla efter strapatsen.
Efter en stund började hon sprätta förfärligt, så att jag trodde att hon skulle sprätta iväg kycklingarna. Samtidigt stack hon ner näbben i jorden och gav ifrån sig ett läte som jag aldrig hört förut. Det var verkligen ett intensivt sprättande men nu har jag förstått att även här ville hon lära sina små hur de skulle göra för att hitta föda. Minst en sprätte verkligen också med sina små ben och försökte hitta föda i marken.
Jag tänker ge henne även morgondagen att lära sina små, då det skall bli sol (och blåst) även imorgon.
Dag 3 - 6 skall visst vara mycket viktiga när det gäller hönans upplärning av viktiga saker för deras överlevnad, så den processen vill jag inte störa, om jag inte behöver. Dock blir det ju miljöombyte för dem när de flyttas över till Värmlands Säby, så då får hon och de lära om en del vad gäller att hitta ut i hönsgården. Om det nu inte blir snö och kallt, så att de måste vistas inomhus mesta delen av tiden. Därför är det ännu viktigare att hon får morgondagen på sig!
Ja, detta var en händelserik dag. Nedan några bilder av de små liven. Den lilla gråsvarta längst fram, Frans, är hon genetisk mamma till, medan Maja är genetisk moder till de andra två; Samuel i mitten och Nicolas längst bak.
 |
| Nicolas t v och Samuel t h. |
 |
| Frans. |
Det har som sagt varit en händelserik dag och fortsättning följer! God natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar