I måndags kom Lina och Martin och imporgon är det dags för dem att resa igen. Tiden går så snabbt...
Jag har idag försökt mentalt förbereda mig på att de ska åka, vilket som vanligt ledde till en del tårar. Att mötas och skiljas är en del av sommaren och visst är det som i visan: "Vem kan skiljas från vännen sin utan att fälla tårar?" Inte jag.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar