Min tomt är delvis klippt, delvis vild. Det är så jag vill ha det! De växter som finns är också i huvudsak vilda och ingår i den naturliga floran (om inte t ex jätteblåklockorna någon gång blivit inplanterade, liksom de röda och oranga gullvivorna, som kommer på våren).
Dels gynnar blommorna ett rikt insekts- och fågelliv, dels lyser de upp och är vackra helt av sig själva och utan min omsorg. Rödklövern och även den vita klövern ger också en vidunderligt söt doft. Det enda jag behöver göra är att spara fält och ställen där de trivs särskilt bra.
Jag kan inte säga att jag behandlar alla blommor och växter lika eller rättvist. T ex värnar jag i synnerhet blåklockor, nyponros och rödklöver, men sliter upp gräset hundäxing, som har funnits i massor på tomten men som jag och fler de senaste åren har ryckt upp i tusentals. Eftersom tomten ligger på en "ö" i åkermark, tror jag att de kommer in från vallodling. Åtminstone odlas enligt böcker hundäxing som foderväxt.
Wikipedia: Hundäxing (Dactylis (ibland stavat Dactylus) glomerata) är en flerårig ört tillhörande familjen gräs. Det är den enda art som ingår i växtsläktet hundäxingar (Dactylis). Ett antal underarter med varierande antal kromosomer finns definierade, varav flera har svenska namn.
Så här ser den ut:
Bild:
http://www.solbergahembygd.se/
...och i närbild:
Bild: Henrik Kettunen
I och med att jag de senaste åren tagit bort hundäxingen, har beståndet minskat betydligt och andra växter, som blåklockan, har fått en chans att både breda ut sig och synas, och även andra gräsarter. Jag har ärvt min mors förkärlek för olika gräsarter och det är hon som har lärt mig se dem! Tyvärr finns inte favoriten darrgräs här, men många andra sorter.
Problemet är fästingarna, som trivs på grässtråna och väntar på att något förbipasserande potentiellt skafferi skall vandra förbi. Därför måste stigarna och gångarna vara tillräckligt breda innan slåtter sker i slutet av juli. Dock frodas som tur är fästingen mest där det är lite fuktigt. Ett sätt att se till att inte rådjuren kommer in på tomten och sprider fästingburna sjukdomar är att på hösten se till att forsla bort alla äpplen som inte äts upp.
En annan växt jag har problem med är Klasaspirea (inplanterad, får man förmoda!), som tagit över en stor del av tomten under de år som gått sedan skolan lades ned 1959. Så här ser den ut:
Bild:
http://metrobloggen.se/
Visst, den är vacker, men omöjlig att bli av med och inte lika vacker när den blommat ut. Jag överväger en bökande gris eller helt sonika en grävskopa för att bli av med ett av buskagen (klippning / röjning vår och höst hjälper inte).
En annan rolig bieffekt med en naturtomt är överraskningarna, som t ex ett skott av en ek (som jag hittills inte har någon), gran och lärkträd! Dels får man tid att lära sig namnen på de vilda örterna och vad de kan användas till, såsom Kamomill och Johannesört.
Nedan några bilder från min naturliga trädgård (min mobilkamera är inte den bästa, varför den inte ger rättvisa åt blomsterprakten! Du kan dock se bättre bilder tagna tidigare genom att klicka på Blommor i högerspalten.):
 |
Jo, då. Lite kultiverat har jag också, som på bilden, t ex.
Jag väntar bl a på squashen, tomaterna, gurkan och paprikorna.
Och i förgrunden syns den väldoftande rosen Karin Blixen. |
