Martin på visit

Martin och jag besökte skolan påskdagen i ett härligt väder!

Invid husväggen!

Våren har kommit även till Södra Råda!

Årskrönika för 2013

.....eller renoveringshistorik 2013.

GOTT NYTT ÅR!

Som vanligt känns det inte som att så mycket gjorts under året, men när man tittar bakåt på året som gått, blir det en del ändå. Så, vad har då gjorts?

1. Södra fönstret på övervåningen åtgärdat. I början av maj bytte Lars-Erik Jern i Kronkärr ut två rötskadade stockar under fönstret i sovrummet på övervåningen samt satte dit ett nytt fönster och nya (nygamla, eftersom de fanns kvar sedan renoveringen av köket) fönsterfoder, samt en fin, av honom handgjord fönsterbräda av en golvbräda.

2. Det urtagna fönstret i skolsalen isatt. På sommaren hjälpte bror Mats mig med målningen av det nordöstra fönstret i skolsalen och hans kompis Bertil hjälpte mig med ditsättningen. Svenssons Järn i Otterbäcken hade dessförinnan hjälpt mig med kittningen, eftersom det var lite bråttom till släktträffen. Av den anledningen tog jag mig heller inte tid att leta fram rätt gångjärn, utan vi skruvade dit ett annat, vilket orsakade en del besvär vid fastsättningen. Lite annat trubbel var det också, som en spräckt ruta; en olyckshändelse! Iallafall är alla gamla handblåsta rutor kvar och ingen av dem har förstörts av någon kittborttagningsmaskin, som varit fallet med en del andra fönsterrutor. Nu återstår ett fönster att åtgärda i skolsalen, nämligen på västsidan.

3. Fönsterfodren och fönstren på norrgaveln målade. Martin målade en första gång och jag en andra.

4. Verandastaketet fixat. Bror Mats hjälpte mig även måla verandastaketet, som Lars-Erik i Kronkärr monterade dit. Lars-Erik gjorde även nya överliggare.

5. Hönshus och hönsgård. Min bekant Berndt från Rudskoga hjälpte mig bygga en liten hönsgård. Det tog oss tre dagar (ja, inte exakt hela dagarna) och själv fixade jag ett litet hönshus i den gamla pojktoaletten. Svåger Arne hjälpte mig med ditsättning av en nygammal dörr, som stått i dasset på baksidan och jag fixade dit en ruta i okrossbar acrylplast.

6. Den blå trädgårdsmöbeln blev ommålad. Martin hjälpte mig skrapa och jag målade. Dessutom blev den gamla bänken på verandan ommålad av Martin och mig. Kanske inte husrenovering, men näst intill!

 Vad som kommer att hända det här året återstår att se! Gott Nytt 2014!

God Jul!

Sådär. Nu är det jul också i Södra Råda - förhoppningsvis! Det blåser och imorgon kan det bli 19 m / s i byvindarna. Jag får nog åka och titta till granen minst ett par gånger till innan julafton.

Visst ser granen ut som en liten dam i klänning eller, kanske ännu mer, som en kyckling? Och då tänker jag närmast på fötterna....Fast jag kanske har fått kycklingar på hjärnan? Rätt söt, tycker jag nog att den blev, iallafall!

Har Västtrafik noll koll? eller: Hälsningar från ett blött Södra Råda

Idag skulle jag ha varit hos Martin och Lina i Göteborg. Kycklingarna är nu drygt 4 veckor, hoppar upp på pinnen och sitter under hönan Doras vingar och Mats skulle ha sett till dem. Det skulle ha blivit den första resan med bortavaro över natt på ca 1 år. Allt var färdigplanerat. Jag skulle har rest med Västtrafik från Gullspång kl 9.15. "Kontobetalning", stod det på Västtrafiks hemsida.

Jag ville minnas att det varit krångligt förra gången jag hälsade på Martin och Lina för drygt ett år sedan, så jag ringde Västtrafik igår och försäkrade mig om att jag skulle kunna använda mitt Västtrafikkort, som Martin var tvungen att köpa i Göteborg och skicka till mig förra året, om jag inte skulle ha måst åka till Mariestad för att köpa det; det gick nämligen inte att köpa något kort i Gullspångs kommun då. Nu går det tydligen i Hova, 2 mil bort. Jo, då, det skulle gå så bra så, upplyste de mig om på Västtrafik, och jag skulle bara tanka det med mitt Visa-kort på bussen.

Allt klappat och klart, alltså. Satte väckarklockan på halv sju och efter lite snoozande gick jag upp kl 7. Dammsög och torkade köksgolvet, hämtade tvätten, duschade och tvättade håret, bäddade, packade, åt frukost (tog med hälften i påse och termos) och utfodrade hönsen samt öppnade luckan till hönsgården.

Var för ovanlighetens skull i god tid, så jag gick in på Gullspångshallen och köpte två äpplen till resförtäring. Parkerade bilen och kom på bussen. En Swebus Express. Något stämde inte. Det var ju med Västtrafik jag skulle åka.

- Kan jag tanka på mitt Västtrafikkort här? frågade jag busschauffören.

- Nej, jag tar inga Västtrafikkort. Det här är Swebus. Dessutom åker jag inte genom Skövde längre, utan då får du åka med till Jönköping.

Jag förklarade att jag försäkrat mig om att jag skulle kunna betala på den här bussen och bad att få ringa Västtrafik innan jag betalade. Han krävde dock att jag antingen skulle betala direkt eller stiga av. Jag insisterade på att få ringa Västtrafik och bad honom vara lika snäll som värmlandschaufförer i regel är, varpå han frågade om han skulle vara tvungen att bära av mig. På den frågan svarade jag jakande, satt kvar och ringde Västtrafik. De menade att jag väl fick betala biljetten och sedan göra upp med Västtrafik.

Jag såg många problem och brevväxlingar framför mig, för att få tillbaka mellanskillnaden. Jag hade valt den här turen för att den var billig: 134,20 kr. Tillbaka skulle jag ta Tågab till Kristinehamn, där Mats skulle hämta mig och köra mig till Gullspång, där jag skulle kunna hämta bilen. Det går ju som bekant inga bussar mellan Kristinehamn och Gullspång på helgerna, så skjuts är ett måste. *) Resan skulle alltså ändå gå på ca 600 kr inkl bilskjuts (Kristinehamn - Gullspång t o r) och spårvagn i Göteborg och det bara för ett dygn.

Efter samtalet med Västtrafik bad chauffören att få mitt Visa-kort, så att han kunde köra. Jag letade stressat i handväskan, men där låg ingen plånbok. Tänkte att jag kanske lagt den i kassen med äpplena, men tittade inte ens där, för att inte behöva stå där och säga att jag nog inte har någon plånbok, tyvärr.....så jag sa: - Nej, jag går av. Jag orkade inte med chaufförens sätt längre. Jag hade ju heller ingen aning om vad resan skulle komma att kosta, eller hur lång tid det skulle ta att resa över Jönköping.

Vid det laget hade chauffören suttit i telefon och talat med centralledningen om sin besvärliga resenär och jag hörde honom säga:

- Nej, hon går av nu, så det löser sig.

- Nej, det löser sig inte, kontrade jag.

När jag klivit av glömde han öppna bagageutrymmet, så jag fick knacka på rutan för att han skulle göra det så att jag fick ut min väska. Sedan tittade jag i min kasse med äpplena, som jag haft med in i bussen tillsammans med handväskan. Jo, då, där låg plånboken - överst.

Vi skulle ha gjort julgodis, men nu var det kört, så att säga. Jag ringde Martin både lite halvchockad och ledsen, åkte och handlade (hade lämnat efter mig ett i stort sett tomt kylskåp till Mats....), ringde och bjöd Mats på middag och åkte och utfodrade katten i Södra Råda, bar in ett bord, klippte av en liten gran med klosaxen och tog med den och en smutsig handduk hem.

Efteråt kände jag att nu måste jag bara skriva i Göteborgs-Posten. Blir det någon insändare, så får den väl heta som första delen av rubriken på detta blogginlägg.

I varje fall fick jag lite tid över för hönsen idag igen och de fick förutom lite extra godis en egen liten julgran i hönshuset. Den har de redan smakat på!

*) Swebus Express ska  sluta köra den här turen imorgon den 15:e, upplyste chauffören mig om. Därför har jag gått in och tittat på Västtrafiks hemsida vad det står för nästa lördag, den 21 december. Då måste biljetten förbeställas (prisuppgift saknas) och första delen; dvs den som SwebusExpress nu uppenbarligen kört, går med taxi. Längre tid tar det också, närmare bestämt 1 timme längre tid. Istället för att vara i Göteborg kl 13 kommer man att vara där 14.05 (redan nu skulle det vara 1 timmes väntetid i Skövde, enligt uppgiften på Västtrafiks hemsida, som alltså inte stämde eftersom bussen inte gick över Skövde ö h t). Om just denna ytterligare försämring av kollektivtrafiken skrev f ö f d kommunalrådet i Gullspång Hans-Göran Larsson för en tid sedan i Mariestadstidningen. Nu skall bussen gå väster om Vänern istället. Kommunikationerna på den här sidan Vänern försämras således ytterligare sedan avtalet mellan Värmlandstrafik och Swebus Express upphörde i samband med att timtrafiken mellan Karlskoga och Karlstad utvecklades. Då försvann nämligen kollektivtrafiken på helgerna, eftersom i och med avtalets upphörade Swebus Express då kom att lyda under lagen om långfärdsbussar, som säger att man inte får ta upp och lämna av en passagerare i samma län. Den stannade då inte heller längre vid Värmlandstrafiks busshållplatser utmed riksväg 26 mellan Gullspång och Kristihehamn och tog inte heller upp några resenärer som skulle mellan Kristinehamn och Karlstad.

Min nya hönsblogg "Gröna ägg"

Vill du fortsätta att följa vad som händer med mina höns och kycklingar? Isåfall kan du gå in på min nya blogg Gröna ägg. Adressen dit är http://gronaagg.blogspot.com men klickar du här på Gröna ägg, så kommer du också dit.

Jag har just gjort mitt första inlägg på den bloggen. I och med detta hoppas jag att den här bloggen skall kunna bli en lite mer renodlad husblogg igen! Hönsen förtjänar dessutom en egen blogg! :-)

Bland det sötaste jag sett!

Idag har det varit en så händelserik dag att jag bara inte vill missa att berätta det.

Hönan Dora har fått tre söta små kycklingar. Namnen innan könsbestämning är gjord är Nicolas, Samuel och Frans. Deras personligheter kommer att utkristalliseras mer och mer, men redan nu kan man se vissa drag.

Nicolas, som är den förstfödde och nu fyra dagar gammal, höll ju på att frysa ihjäl dagen efter kläckningen. Jag fann honom nedanför redet till synes livlös, men jag lade honom innanför polokragen på min tröja och tog in honom i köket. Efter en stunds uppvärmning var han pigg igen.

Den fick heta Nicolas p g a att den kröp ur sitt ägg samma dag som Nicolas bröt sin arm, så jag ville glädja honom med den lilla kycklingen och han tyckte att namnet Nicolas lät mycket bra! :-)

Kyckling nr 2, Samuel (som i rättvisans namn fått det namnet efter storebror Samuel), är tre dagar gammal, gul och svart och verkar vara en försigkommen krabat, som gärna flyger iväg som en liten dammtuss med sina små vingar.

Även kyckling nr 3, Frans, nu två dagar gammal, höll det på att gå illa för. När jag kommit hem från jobbet och var inne på dasset hörde jag ett förskräckligt pipande. Jag gick in i hönshuset alldeles bredvid och fann att den lilla gråsvarta kycklingen förirrat sig in i det mellersta redet och stod där och pep ljudligt och bortkommet. Jag lyfte tillbaka honom till mamman och täppte till hålet med hö. Han fortsatte att pipa en bra stund, då han väl blivit kall. Jag var glad att jag åkt hem direkt efter ekonomiutskottet....

Av tre kycklingar har jag således räddat livet på två. En fjärde orkade tyvärr inte ur ägget (varning för lite stark bild längst ned....). Jag upptäckte det öppnade ägget då jag försökte peta in det längre in under mamman. Kycklingen hade försökt ta sig ut. Möjligen fortsatte den ta sig ut under mamman, men orkade inte hela vägen. Troligen blev ägget också kallt när det bara delvis låg under henne.

Det blev alltså tre små söta krabater av totalt fjorton ägg, men då hade flera legat där sedan hon började kläcka den 6 september, då jag låtit dem ligga kvar för att stimulera hennes värpvillighet och för att inte oroa henne för mycket. Redan tidigare hade hon visat prov på att vilja börja ruva. Nu hade dessutom några av äggen legat ute i -6 graders kyla, så de var säkert inte ruvningsbara.

Så till dagen.

Jag öppnade gallret till hennes rede lite och satte en bräda som en stege ner, eftersom jag antog att hon skulle vilja ge sig ut och röra på sig lite. Jag stängde dörren till hönshuset och när jag tittade in, sprang de små kycklingarna omkring på halmen på golvet.

Senare tog hon också ut dem och det är bland det sötaste jag någonsin sett! De tre skulle försöka ta sig ner från dörren medelst gångbrädan. En drog hon ned i vingen (den gulsvarta), så att han hamnade på rygg och låg och sprattlade, stackaren. Jag vände dock rätt på honom. De andra ställde jag på brädan och sedan skulle de försöka ta sig ned med tår som krökte sig och vek sig inåt. Det var bara så synd att kameran då låg på laddning, så att jag inte kunde ta kort på det!

När kycklingarna kom ut, sprang de två tupparna och hönan Maja ned i hörnet på hönsgården och började väsnas fasligt och Maja lät som när hon lagt ägg. Deras beteende kan ha varit en avledningmanöver för att skrämma iväg potentiella fiender (har läst om att det är så det kan vara också när hönan vilt kacklar efter äggläggning).

Lilla kochintuppen Goliat var extra närgången, så honom föste jag försiktigt iväg från kycklingarna.
Ut kom de iallafall, över stocken och genom hönsgårdsnätet. Även här fick jag hjälpa två på traven....

Sedan lade sig hönan igen och samlade de tre pipande små kycklingarna under sina vingar. Det blåste ordentligt och de hade säkert blivit lite kalla efter strapatsen.

Efter en stund började hon sprätta förfärligt, så att jag trodde att hon skulle sprätta iväg kycklingarna. Samtidigt stack hon ner näbben i jorden och gav ifrån sig ett läte som jag aldrig hört förut. Det var verkligen ett intensivt sprättande men nu har jag förstått att även här ville hon lära sina små hur de skulle göra för att hitta föda. Minst en sprätte verkligen också med sina små ben och försökte hitta föda i marken.

Jag tänker ge henne även morgondagen att lära sina små, då det skall bli sol (och blåst) även imorgon.
Dag 3 - 6 skall visst vara mycket viktiga när det gäller hönans upplärning av viktiga saker för deras överlevnad, så den processen vill jag inte störa, om jag inte behöver. Dock blir det ju miljöombyte för dem när de flyttas över till Värmlands Säby, så då får hon och de lära om en del vad gäller att hitta ut i hönsgården. Om det nu inte blir snö och kallt, så att de måste vistas inomhus mesta delen av tiden. Därför är det ännu viktigare att hon får morgondagen på sig!

Ja, detta var en händelserik dag. Nedan några bilder av de små liven. Den lilla gråsvarta längst fram, Frans, är hon genetisk mamma till, medan Maja är genetisk moder till de andra två; Samuel i mitten och Nicolas längst bak.

Nicolas t v och Samuel t h.

Frans.

Så var det då den bilden som jag varnade lite för. Den här lilla krabaten gick det inte lika bra för.....

Det har som sagt varit en händelserik dag och fortsättning följer! God natt!

Nu har det kläckts en liten kyckling, minsann!

Nu är den första lilla kycklingen kläckt! När jag vid 16-tiden var ute för att ta in sex av de sexton äggen på golvet innanför dörren, hörde jag hur det pep under hönan. Jag gick efter kameran, men lyckades inte fånga den lilla krabaten på bild. När hönan vände på sig, såg jag dock att det var en liten svart-grå en! Ägget den kom ifrån var Majas, dvs inte från den ruvande hönans egna. Av dem blir det nog dessvärre ingenting!

Maja lade ju ganska länge sina ägg i samma rede där Dora ruvade - tills för 16 dagar sedan, då hon började lägga på golvet. Dora har nu ruvat i 27 dygn och det låg redan några av Majas ägg där när hon lade sig. Det innebär att det ligger 9 av Majas ägg under Dora och att något eller några till av dem har chans att kläckas.  Nu hoppas jag att kycklingen överlever natten under mammas värmande kropp och fjädrar, så får jag återkomma med bilder av den lilla krabaten! Tills dess får ni nöja er med en bild av den ruvande mamman!

...och av Majas 16 ägg på golvet innanför dörren. Sammanlagt har de två nu lagt 97 ägg sedan den 6 o 13 september!

Regn, blåst och lera

De vackra höstfärgernas tid är förbi och det mest färgglada härute just nu är nog bärnätet, som jag låter ligga kvar över de på bär tomma bärbuskarnas nakna grenar ett tag till. Hönsen gillar nämligen fortfarande att vara där och då är bärnätet ett litet skydd. Dock har jag inte sett höken på länge, så den verkliga faran för dem var kanske större i autgusti - september. Peppar, peppar.

Möjligen tror de att det skall dimpa ner ett och annat bär till dem när jag går förbi, som det gjort hela sommaren, men, som sagt: Vinbärsbuskarnas grenar är lika kala som övriga grenar, med något enstaka undantag, som exempelvis det som är kvar av buskaget jag försöker få bort varje sommar. Det är livskraft i de buskagen!

Annars är det mest regn, blåst och blöt mark som gäller nu. Hönsgården är rätt lerig, liksom marken utanför. Annars är den största faran härute faktiskt de glashala trapporna. Den milda hösten och den fuktiga väderleken har gynnat algtillväxten och t o m några hala löv kan innebära halkrisk. Jag tänker därmed på var jag sätter mina fötter!

Idag har det regnat lite extra. Dock: Jag skall inte överdriva. Det har faktiskt varit rätt många fina och soliga dagar också, om de än som bekant blir kortare och kortare och aldrig riktigt hinner torka upp all blöta.

Så idag kurade tupparna utanför hönsgården intill väggen och under taket i skydd för regnet medan höna ett, Dora (har jag kommit på att hon skall heta, om jag inte ändrar det till Ester eller Greta), legat på sina fjorton ägg för 24:e dagen (i alla böcker står det att de ruvar i 21 dagar) och höna två, Maja, lade sitt fjortonde ägg i högen t v innanför dörren. Hon gillar den värpplatsen bättre än i något av redena nu och jag har låtit de äggen ligga kvar för att hålla fred med tuppen och för att hönorna skall hålla fred med varandra. De kan ju inte veta vem som har varit framme och tagit deras potentiella avkomma (jag brukar inte skylta med att jag tar äggen, men jag tror att tuppen har sett mig).

Frågan är om det blir någon kyckling alls. Maja, den svarta, som jag också tycker borde heta Nefertite p g a sin mörka fjäderdräkt som glänser i grönt, sin långa svarta hals och sin hårprydnad, har dock lagt 9 ägg i samma rede som Dora ruvar i. Dessa ägg har nu Dora under sig, varför det kan tänkas komma någon liten en om några dagar t o m, även om den då inte är Doras egen.... Jag får ge mig till tåls några dagar till. Jag har läst om en dvärgkochin som fick sina kycklingar först på 26:e dagen, så vem vet? Fast det har varit rätt kallt och sedan kanske de inte är befruktade heller.

Nu är faktiskt inte hönshuset i Värmlands Säby riktigt klart än, och än så länge går det ju ingen direkt nöd på dem här. Ett problem i Värmlands Säby är att hålet ut troligen är för litet för tuppen Erk. Han har vuxit rejält sedan augusti och redan då fick han tränga sig ut genom hålet. Nu krävs det en bila, dvs en bil-maskin/borr, för att göra hålet i den 30 cm tjocka betong- och stenväggen större, så på måndag har jag tänkt åka förbi Cramo för att höra om de hyr ut någon och höra vad det isåfall kostar.

Ett litet glädjeämne ikväll när jag skulle låsa till hönshuset var i varje fall att lille Goliat för första gången hoppat upp på samma pinne som Erk och Maja! Så nu slipper han sitta för sig själv på pinnen nedanför! Det märks förresten att Goliat håller på att bli en gentleman. Han höll på att sätta i sig ett majskorn häromdagen, men när Maja kom flyttade han lite på sig och lät henne ta det. Vi får väl se vad det bådar för framtiden! Dock är han inte helt könsmogen än, så det återstår väl att se hur Erk ser på den saken när den dagen kommer! Därför behövs lite nya hönor.

Här står tupparna Erk t v och Goliat t h och kurar intill husväggen mot regnet, medan Maja och Dora ligger i varsitt rede inne i hönshuset.

Visstja, idag har jag städat klart boden. Pust!

Vilken dag!

Tydligen har det varit lika fantastiskt väder även i östra Sverige och kanske på fler ställen: varmt, soligt, stilla och klart. En fantastiskt fin oktoberdag!

Kl 14.30 idag!