Idag har jag gjort något spännande

...nämligen tagit ur fönstret ovanför dörren på baksidan av uthuset, där rutorna ramlat ur (ja, det var kvar några skärvor, men dem har jag tagit bort). Avsikten är att jag skall skära till nya rutor själv och laga fönstret. Jag kommer att meddela hur det går....!

Igår var för övrigt en av hönorna därinne i utrymmet och lade ett ägg. Efter det valde hon att även tillbringa natten där!

Lättare att elda

Grannen Tony Salander, tvärs över fälten mot vägen till By, var snäll och kom över med tre buntar tändstickor, modell större, i eftermiddags. Jättesnällt, verkligen! De mäter 35 cm på längden och passar således bra att elda med i köksspisen!

Det piper under Ingeborg

De senaste tre veckorna har Ingeborg ruvat. Eftersom det har varit både trångt i hönshuset, för få reden och för många tuppar inkl ungtuppar, har hon dels fått värna sig och sina ägg mot påflugna tuppar, som inte dragit sig från att försöka para sig med henne i redet, dels i vanlig ordning ruvat inte bara sina egna ägg  (ja, i vanlig ordning vad gäller de hönor som hittills ruvat - för Ingeborg är det första gången).

Nu har jag iallafall hört det pipa två gånger från hennes rede. Första gången jag tittade såg jag två små kycklingar och efter det har det pipit ännu en gång, så minst tre torde hon ha kläckt fram! Nu hoppas jag att ingen skall klättra över kanten och ramla ned på golvet, så att jag hittar en kall liten krabat imorgon!

Ingeborg är en mycket viljestark höna, men trots detta har jag varit tvungen att hjälpa henne in i redet flera gånger. En gång lade hon sig också i fel rede, efter det att jag satt upp byggplast, som jag klippt i remsor, för att skydda henne från tupparna.

Nu blir det spännande att se hur många kycklingar hon fått! Förhoppningsvis är det också fler hönor än tuppar! Jag hoppas kunna lägga in en bild under de närmaste dagarna.

Det här redet gjorde jag klart i förrgår kväll i skenet av pannlampan. Det består av två dörrar som hörde till väggskåpet i skolsalen (nu nertaget), några gamla brädor, spik, några gångjärn, hasp och hake. Det verkar funka mycket bra, för redan idag låg det en hel hög ägg i det!

En föraning om våren

....var det igår men framförallt i förrgår, när de här bilderna är tagna. Plötsligt kvittrade fåglarna, solen sken och det droppade från taket. Jag tror att hönsen och jag blev lika glada!

Igår var det en fantastisk solnedgång och då tog jag nedanstående bilder. Mobilkameran är inte den bästa, men solnedgången var fantastisk!

Äntligen fungerar det!

Sotaren har varit här!

Det, det är eldningen, det. Det har ju rykt in så bedrövligt i stort sett sedan jag flyttade in, så det har mera påmint om Lützen här än om ett kök. När Stina var här i Trettondagshelgen, hade hon också med ett element från Sund, så det har jag haft på istället för att elda i köksspisen. Det var liksom ett krav från hennes sida! Det går inte att få upp någon riktig värme med det, men det har utgjort en underhållsvärme och köket har inte varit fullständigt utkylt när jag har kommit ned på morgonen, så det har varit skönt! - Tack Stina och Martin!

Samma sak har det varit i kakelugnen i sovrummet. Enligt experterna skall man lägga veden på eldstadens golv i en fyrkant och bygga på uppåt och lägga något lättantändligt i mitten. När jag gjorde det, rykte det in något alldeles förskräckligt. När jag i brist på korta vedträn dock började ställa vedträna mot den bakre väggen, gick det betydligt bättre, men det rykte ändå in nu och då och ibland rätt ordentligt.

I förra veckan var så sotaren här. Han lyfte på plattan över ugnen och där var väl ett decimetertjockt lager med sot. Ur kakelugnens båda sotluckor drog han med händerna också fram drivor av sot.....

Så nu äntligen fungerar det! Jag tände nyss den första brasan sedan sotaren varit här och det brinner så tyst och fint, så det går över huvud taget inte att likna vid hur det var innan. Jag kunde då försöka få igång en eld både två och tre timmar, men började den brinna, så slocknade den rätt snabbt. Åtminstone i köksspisen.

Vad var då felet? Jo, jag har eldat med fuktigt virke. Den första kubikmetern jag köpte av Gustav i grannbyn, var torr björkved. Den hann jag få in i vedboden såpass snabbt att den aldrig hann bli genomfuktig, trots att jag hade den under presenning kanske en eller ett par veckor.

Nästa kubikmeter, som består av blandved, kunde jag dock inte få in i vedboden, som var full av brädor, så den lade jag, trots försäljaren Gustavs varning, under presenning. Detta har gjort att den fukt som finns i veden eller tränger in under presenningen, inte kan komma ut igen, utan tränger in i vedträna. Den knappt halva kubikmeter jag har kvar av denna ved, får därmed anstå till nästa vinter, eftersom den blivit oeldningsbar!

Så har jag haft ett antal gamla kubbar liggande i vedboden, som jag själv undan för undan nu har huggit upp och de har faktiskt brunnit rätt bra. Nu ligger i spisen ett vedträ av dessa kubbar och ett vedträ som jag fick av min gamla barndomskompis och klasskamrat Pyret i förra veckan. De vet att lagra ved på rätt sätt och det märks minsann! - Där har jag definitivt något att lära mig!

Idag fick jag ett paket på posten av min kära syster och svåger som en för tidig födelsedagspresent: Boken Ved av Lars Mytting. Jag har redan hunnit läsa lite i den. Verkar mycket bra - Tack, Ingrid och Arne!

Nu ska här fällas och torkas ved i rätt tid och på rätt sätt i fortsättningen, för något mer Lützen i köket och sovrummet vill jag inte ha!

En annan sak som jag har gjort, är att annonsera i gruppen 'Kakelugnar och rörspisar med Valter' efter en sotlucka. Den jag hade, var nämligen trasig; något som försämrar draget. Jag ringde också till Gyllenhaks, men fick svar på Facebook av en som sålde några hon fått över vid renovering. Affären gjordes upp och sotluckan anlände dagen därpå; samma dag som sotaren var här. Den passade perfekt!

Jag behöver kanske inte tala om vilken som är gammal och vilken som är ny.

Nu kollade jag precis i spisen och de två vedträna ligger fortfarande och brinner (båda är björk) och värmen har redan av dessa två trän hunnit sprida sig i köket! :-) Puh, äntligen fungerar det!!! Det är mycket man skall lära sig när man flyttar ut på landet och jag kände när sotaren varit här att jag faktiskt var glad att jag fått tillbringa hösten här och gjort misstagen och fått lära mig det här nu - istället för efter det att nya tapeter kommit upp. Sot fastnar nämligen!

Årskrönika 2014

Här kommer så renoveringskrönikan för 2014.

Faktum är att det inte hänt så vidare värst mycket det här året. En starkt bidragande orsak är att jag inte sov här en enda natt under sommaren. Hela min energi gick nämligen åt till min hönsbesättning som hade vuxit betydligt och dessutom hade börjat äta av bl a frigoliten som fanns i den enorma skräphögen på baksidan av hönshuset i Värmlands Säby.

Jag tog således itu med denna skräphög, med skräp, sopor och bilkarosser m m från anno dazu mal eller kanske 30-40-talet (?) till dags dato. Det blev en ansenlig hög och jag lade ned säkert hundra timmar på detta, kanske betydligt mer.

När jag väl flyttade hit med mina höns den 1 oktober, var det bara att börja planera för vintern. I september hade jag fått hjälp av en syrisk god vän, som jag lärde känna när jag undervisade i förberedande svenska på Carlslund under vårterminen 2014 och som bosatt sig i Otterbäcken, med att bygga ett vindskydd för hönsen och bygga ut hönsgården. Räknar jag in det som gjorts för hönsens del, ser renoveringshistoriken för 2014 ut som följer:

- Hönsgården byggdes ut och ett vindskydd byggdes av mig och goda vännen från Syrien, Ghazi.
- Hönshuset inreddes och isolerades. Med detta hjälpte mig bror Jan.
- Ett uttag för motorvärmare installerades på norrsidan av huset.
- Ett uttag för elsladdar till höns- och uthus installerades på södersidan av huset.
- Uthustaket lagades med nya spån och plåt kring friskluftsintaget (det är ju bl a tre gamla skoldass i huset, så det var viktigt att odörerna kunde vädras ut!)

Ja, det var väl "det hele"..... År 2015 ska det hända betydligt mer, har jag tänkt!

Bättre blev det i varje fall för hönsens del!

Här har det blivit varmt och gott nu efter isoleringen!

De tre yngsta - kycklingarna Tripp, Trapp och Trulsa, nu ca 13 veckor, med mamma Dora längst t v!

Två av tupparna: Erk och Ivar.

Systrarna Bella och Nora; två av de kycklingar vars mor dog efter 2 veckors ruvning i augusti (höken tog henne i en matpaus), varför jag fick lägga in de 14 äggen i äggkläckningsmaskin sista veckan. Även de här har tagit en del tid, eftersom jag fick bli deras ställföreträdande mamma! Den lite äldre Ingeborg, dotter till Dora, syns längre bak t h bakom tuppen!

Hönsgård i julbelysning! - Inte bara dekoration, utan främst för att de skulle hitta hem när det började skymma!

Stina och Nicolas på besök

Under Trettondagshelgen hade jag glädjen att ha Stina och Nicolas här några dagar. De bodde i min lägenhet i Värmlands Säby. Stina hade med massor med saker, som en jättestor matta att lägga på golvet i rummet och några rullar fina tapeter från Lim och Handtryck samt Boråstapeter och varma sockar åt mig, bl a! Tack, Stina!!!

Sedan gick hon loss på rummet bredvid köket i vanlig ordning, så att det såg riktigt bra ut. I synnerhet idag, sedan Jan, som åter är här på besök, hjälpt mig upp med den vita byrån till hallen på övervåningen. Plötsligt ser nu också den möblerad ut, så det känns som att det blir bättre och bättre, det här!

Det var mysigt att ha dem här och att på  Trettondagsafton få värma Nicolas fötter i mitt knä mot en petflaska med varmvatten, medan vi tittade på Barnen från Frostmofjällen på datorn! Stina hade också med ett element från Sund, så nu har jag faktiskt börja värma köket med hjälp av det istället för med köksspisen. Det finns en gräns för hur kallt man vill ha det i köket när man kommer ned på morgonen.....!

Köksspisen har också har rykt in så fruktansvärt, så allt i köket är täckt av en rökhinna - innanfönstren har jag fått tvätta två gånger sedan jag satte i dem och det är dags igen! Sotaren skulle ha hört av sig den här veckan, men det har han inte gjort. Dock - när våren kommer, skall det bli en riktig gammeldags storstädning av köket från golv till tak!

Stina och Mats

Nicolas gillade att klia Nissan under hakan och hon verkade gilla det rätt bra, hon också!

Hej då, Nissan! Så mysigt var det att ha er här ett tag!

Vinterbilder

Mellan jul och nyår fick vi en köldknäpp här med temperaturer ned till - 17 grader. Dessa bilder togs då.

Just den här bilden är tagen något tidigare, medan det var barmark.

 Efter denna köldknäpp blev det mildväder, handpumpen på gården tinade och jag slapp knacka hål på hönsens vattenskålar. Omkring den 7 januari blev det dock kallare igen med snö - dock inte lika kallt som strax före nyår. Nedanstående bild är tagen då!

Den 7 januari 2015 kl 15.45.

Och så de två sista den 10 januari!

Nya bokskåpet

...som egentligen är mycket gammalt, är nu köpt och hämtat. Jag tippar att det är ett originalskåp och som har stått i Österviks kapell sedan det var skola där. Den historiken vill jag bevara väl! Skåpet är handådrat och lite slitet, men vackert blått inuti. Österviks kapell stod klart 1872 och skolsalen rymde 70 barn som alla kom från familjer som arbetade eller bodde på det närbelägna Gustavsviks säteri, kan man läsa på den här sidan. Österviks kapell, Kristinehamn

Österviks kapells skola var ju den första i Sverige med matbespisning och i Österviks kapell gifte jag mig en gång i tiden. Mina föräldrar skänkte en gång vårt gamla bokskåp dit, men vart det har tagit vägen, vet jag inte. De skänkte även en Jesusstaty, som står kvar, och en Dorébibel (tror att det var familjen Dahlmans familjebibel).

Hur som helst, så hämtade Jan och jag skåpet i förrgår och inget gick sönder; det står nu i rummet! Nu kommer jag att ta bort konsollerna från väggen i rummet, liksom de tillhörande hyllplanen, och rensa ut litteratur jag inte känner att jag vill ha kvar. Jag tror att det kan bli ett fint rum så småningom! :-)

Det stora projektet!

Att en köldknäpp skulle komma, visste jag redan före jul, och den 22 december skickades värmelampan i keramik från Gårdsshopen. Jag hade också köpt och fått hemlevererad plywood för att sätta in ett innertak, liksom överbliven Gullfiber från Ingrids och Arnes friggebod. Vad jag saknade var hjälp, då den hjälp jag hoppats på fick förhinder. Enligt SMHI skulle den värsta köldknäppen komma den 29 december. Den kom dock att tidigareläggas, visade det sig!

Så får jag då veta att bror Jan är på väg hit på juldagen - för att hjälpa mig! Han hade tänkt komma några dagar senare, men på juldagen var han alltså här och på Annandagen satte han igång att såga plywooden i bitar och isolera taket i hönshuset. Sedan dess har han varit här varje dag, dvs i fem dagar och sågat, spikat, skruvat och har också tätat dörrar m m.

Jag har mest varit hantlangare och bollplank samt tillhandahållit en del redskap. För övrigt har jag stup i kvarten och både dag och natt sprungit med vatten från vattenkokaren för att tina upp hönsens och kycklingarnas frusna vattenskålar. Först när innertaket kom på plats, kunde jag hänga upp en lampa på rätt nivå så att den värmde en av vattenautomaterna så att inte vattnet frös.

Som kallast har det varit -17 grader här och några av tupparnas kammar hann svartna en aning i topparna; inte minst Ivars. Han satt precis i draget från den ena av dörrarna, där det blåste rejält kallt några dygn före jul. Där tätade jag dock själv hjälpligt före jul genom att sätta upp en skiva. De stora, ståtliga tuppkammarna är inte anpassade till vårt vinterklimat!

Nu är det i varje fall fem-sex grader varmare i hönshuset än i utomhusluften och ännu större skillnad är det kanske efter dagens dörrtätningar. Jag ska strax ut och kolla!

I sällskap av en av hönorna rullar Jan här ut Gullfiber över plywooden. Hönorna har inte verkat alltför förskräckta över vad som pågått, utan sprungit runt benen på oss hela tiden! :-)

Plywoodskivorna passade i stort sett perfekt mellan reglarna  och gullfibern var som måttbeställd!!!

Stort, stort TACK, Jan, och även Ingrid och Arne!!!