Vinter i småskolan

God fortsättning! Nu är det vinter, vattnet i pumpen har frusit och hönsen tycker att det är kallt och kan inte sprätta efter mat. Inne kunde det vara varmare, men man vänjer sig ju en del också.... T o m vid + 4 i köket på morgonkvisten!

Nu är det bara att bida tiden an och göra det bästa av situationen tills varmare tider och vårens solstrålar kommer och tinar marken och sätter sprätt på groning och växande, till allas glädje!

Saker som har fått fötter?

Efter kakelugnsmurningen saknar jag dessvärre bl a en askraka, som är i spårlöst försvunnen. Så här ser askrakan ut, fast alltså med en liten skovel nedtill:

Både den här eldgaffeln och den tillhörande askrakan hör till ett ställ, som min far fick när han fyllde 60 år, tror jag att det var. Vi hade stället framför öppna spisen på Ängåsen. Askrakan är väldigt speciell med sitt långa skaft och det är inte lätt att få tag i en sådan idag, tror jag. Dessutom är hela stället handsmitt. Även en "kniptång", som man kan ta tag runt vedträna med, hör till, liksom en blåsbälg. Den nu försvunna askrakan stod dock inte i stället, utan för sig själv.

Jag hoppas givetvis fortfarande att den kommer fram, men just nu ser det lite dystert ut.

Kakelugnen godkänd

Idag var sotaren här och provtryckte kakelugnen. Den, liksom lagningen av rökkanalen, godändes! Nu ska den bara torka några månader.

Under 2 - 3 månader skall en glödlampa eller värmeljus vara tänt dag och natt, för att ugnen skall torka.  Sedan ska det gå att börja elda försiktigt i den! 

Självhushållning 4

Nu har den på Blocket köpta kompostkvarnen pajat. Strömmen går fram, men den surrar bara. Tur att den bara kostade 300 kr!

I bästa fall går den att laga, men jag har inte så stort hopp. Jag har försökt skruva isär det mesta, men man måste ha ett specialredskap för att få bort några helt runda muttrar för att komma in i motorn. Synd på kompostkvarnen som Linas pappa så snällt hämtade och slipade bladen på!

I varje fall var den bra den korta tid den fungerade!

Påsen har jag stuckit upp under för att samla upp kompostmaterialet.

Här är finfördelat kompostmaterial.

Självförsörjning 3

Det känns nästan som ett skämt att kalla de här inläggen för Självförsörjning, men det är ju ändå det jag har som mål att i åtminstone någon mån åstadkomma, även om som sagt hönorna tog fyra av fem drivbänkar i bruk och jag först kom till skott med squash, bönor och potatis i juli (duktigare var jag på att förodla och ställa ut tomatplantorna).

Idag drog jag dock upp de första potatisstånden. Så värst mycket förväntade jag mig inte, men blev desto gladare när jag fann de första röda Asterixpotatisarna. Det räcker ju åtminstone till en middag! Sammanlagt kanske till sju? Eller åtta? De andra plantorna i den f d sandlådan får stå kvar ett tag till.....

Mmmm!

Självförsörjning 2

Under den senaste tiden inser jag att min försörjningsgrad ökat något sedan jag senast skrev om detta. Anledningen är bl a att squashen nu börjat ta fart och att jag köpt en kompostkvarn för 300 kr på blocket.

Detta gör att jag nu anser mig vara självförsörjande på squash..., röda och svarta vinbär, kompostmaterial till utedasset, gödsel (höns-) och gödning (aska), jord och ägg. I år var det verkligen inget äppelår, men förra året räckte äpplena länge.

Eftersom jag köpt en kubikmeter ved (har ca 1,5 kubikmeter egen därutöver), kan jag ännu inte säga mig vara självförsörjande på ved, men kanske nästa vinter? Om den torkat tillräckligt tills dess, vill säga. Jag tänker nämligen ta ned några träd i vinter.

Eftersom jag nu låtit laga den femte och sista kaminen, nämligen kakelugnen nere, så kan jag förhoppningsvis om något år då vara självförsörjande på värme och slippa element. Är jag tillräckligt driftig, kanske jag i framtiden även kan bli självförsörjande på hushållsel?

Jag kommer också snart att kunna ta upp potatis, skörda sent satta bönor (i juli), förutsatt att inte frosten kommer och tomaterna är jag just nu självförsörjande på, i stort sett. Ska sätta plast över dem.

Lite bättre än min förra redovisning var alltså denna...!

Gamla luckor till en "kokugn"

Jag har länge haft luckor liggande i uthuset, som härrör från någon äldre ugn. Var den har funnits, vet jag dock inte. Igår frågade Anna Persson, som igår tillsammans med Rolf Lundholm avslutade det två veckor långa arbetet med att montera ned och upp kakelugnen, om hon kunde få dem. Jag hade redan tänkt ge dem till henne, men tvekat lite, eftersom jag inte har kollat upp något om dem; varifrån de kommer etc.

Vi kom överens om att hon fick dem på villkoret att de kommer att vara spårbara samt att det kommer att anges varifrån de kommer, om de nu kommer att användas i en ny kakelugn. Jag hade som sagt inte talat med Hembygdsföreningen eller frågat mina barn om dem.

De är möjligen tillverkade av bysmeden här i trakten, men jag har inte kollat upp närmare. Dock tog jag för minnets skull måtten på dem och de passar i en öppning som är 50 x 75 cm (de är tillsammans på bredden 49,6 cm och längden är 74,5 cm).

Dag 15: Kakelugnen klar!

Idag blev kakelugnen klar. Tack, Anna och Rolf - och Joakim, som hjälpte till att montera ned den! Det sista momentet var att göra ren den och fylla i smärre skavanker och kakelfogar med en blandning av mjölk och krita. Fint blev det!

Nu återstår att sätta in en 25W glödlampa i eldstaden och låta den värma upp kakelugnen såpass att den torkar och kan användas om ett par månader, ca. Att vädret nu är förhållandevis varmt och soligt, kan förhoppningsvis skynda på torkprocessen. Om ett par veckor ska också sotaren besiktiga och provtrycka kakelugnen.

Anna och Rolf framför sitt verk. Ugnsluckorna skiner faktiskt rätt bra, trots att det är de gamla; bara något putsade!

Nu återstår tapetsering och en del målning i rummet - förhoppningsvis redan nu i höst! Det blir nog fler bilder på kakelugnen, tippar jag! :)

Kakelugnsmurning dag 10 - 14

Rolf slipar gammalt tegel rent från murbruk m m. Allt omkring blir tegelrött ett tag - även tomatplantorna. Dem har jag dock nu duschat av. Teglet härrör dels från ett gamlat rivningshus på Vidar Svenssons mark (har tillstånd att ta av det), dels från min lilla blomplantering samt från golvet i min utedusch. Kan sedan ersättas av dem som ratades för kakelugnsändamål. En del smalare tegel är även köpt på Borglunda i Mariestad. Det går åt mycket tegel i en kakelugn!

Även trappen har som synes blivit röd.

Den 24:e var Mikael Söder här och tog bort kajbon och lagade två hål i den rökkanal som går från den kakelugn som nu lagas. Anna och Rolf var och köpte sand och lerbruk.

Den här bilden av rökkanalen har jag tagit med min mobilkamera. Längst ned t v syns det översta hålet i rökkanalen. Hålet vätter mot rökkanalen bredvid.

Kakelugnen växer på höjden! Kakelplattorna är rätt tunga och det är viktigt att de hamnar exakt på rätt plats!

Kakelugnsmurning, dag 9

Nu är tredje skiftet satt och jag har fått förklaringen till den v-formade eldstaden: Det ryker in mindre med en sådan eldstad! Dessutom användes begagnat tjocktegel från bl a min utedusch (där kan jag sätta tillbaka sämre tegel som golv), vilket gör ugnen både stadigare och mer hållbar.

Idag kom också spiralventilen, som skall sitta högst upp (lägg märke till att jag nu lärt mig två nya ord i detta sammanhang: skift och spiralventil!). Snabb leverans och bra pris från Eldkraft.

Sotaren kunde inte komma förrän den 2 oktober för att ta bort kajbon etc från rökkanalen, sa han, vilket ju är alldeles för sent. Som tur är, fick jag tag på Mikael Söder, som 2001 murade om skorstenen åt mig. Han kan komma redan imorgon eftermiddag. Fortsättning följer!

Den fina spiralventilen från Eldkraft.

Tre skift är nu satta.

Kakelugnsmurning, dag 5-8

I morse var sotaren här och skulle kontrollera rökgångens skick; dvs den rökgång som betjänar den här kakelugnen. Jag hade nämligen inget besiktningsprotokoll från någon tidigare företagen kontroll men fann ett inlägg här i bloggen, där jag skrev att rökgången måste lagas....

Det visade sig att denna rökgång är igentäppt av kajbon, liksom de andra har varit, och sotaren har inte tid att göra något åt det förrän om ca en vecka.

Så här långt har i varje fall arbetet framskridit!

Att sätta ihop en kakelugn är ett petgöra!

Den här, ja-vad-det-nu-är-den-heter, har kärvat ihop och en ny är beställd.

Eldstaden känns så smal längst bak att jag funderar över hur jag skall få plats med någon ved i den...Men Anna och Rolf får väl förklara imorgon!

Kakelugnsmurning, dag 2-4

Att ta ner och sätta upp en kakelugn igen var ett mer omfattande arbete än jag föreställt mig....

Anna och Joakim

Sköldpaddan Roberta är också med!

Joakim har nu avlösts av Rolf, som blandar lerbruk. Som synes går det åt en del....

Under fundamentet fanns bara en träbjälke och flisor, på vilket kakelugnen vilade, varför en armering gjorts.

Anna beräknar lutning m m.

Här har Rolf ristat in Annas namn och datum för när bottenfundamentet gjutits. Kan vara intressant för framtida generationer och om och  när kakelugnen ännu en gång tas ner och byggs upp!

Vid dagens slut är första varvet lagt (det heter inte varv i detta sammanhang, men jag får använda den rätta termen framöver!)

Jobbet med kakelugnen har börjat!

Äntligen har jobbet med att ta ner och bygga upp kakelugnen i rummet bredvid köket börjat. Det är den nu enda eldstad som jag inte får elda i, men planen nu är att det ska gå att elda i den till jul. Det är Anna Perssons Kakelugnar som står för jobbet. Här är länk till Annas hemsida.

Anna vid inplastningen igår kväll.

De 48 kaklen är uppmärkta.

Krönet tas bort av Annas medhjälpare Joakim.

Krönet.

Det blir en hel del lera när man monterar ner en kakelugn!

Hur var det nu....självhushållning?

Är just inkommen efter att ha plockat 1,250 kg röda vinbär. Det var lite svårplockat under bärnätet. Hönsen har också hoppat upp på grenarna och snappat åt sig allt som växer på nedre halvan av buskarna. Det är dem väl unt. De älskar vinbär!

Med tio burkar sylt (svarta vinbär, vita vinbär, hallon), av vilka två är Stinas och två små är uppätna, två liter blåbär i frysen och knappt två kg röda vinbär borde jag kanske vara nöjd?

Sanningen är att jag är ca 95 % ifrån vad jag skulle behöva skörda för att kalla mig något sånär självförsörjande. Första året jag odlade hade jag fjorton grödor och var självförsörjande på grönsaker hela sommaren. I år är jag bara självförsörjande på ägg.

Potatis satte jag i juli i barnbarnens sandlåda, squashen får många vackra blommor, men det kommer ingen squash. Rosenbönorna satte jag sent, men kanske hinner det bli några? Blommorna har börjat komma, iallafall. På mina ca 20 tomatplantor är det mest kart, men några tomater har börjat mogna.

Eftersom hönsen och kycklingarna älskar att solbada i mina drivbänkar, gjorda av pallkragar, så har det inte blivit något sått i någon enda av dem......Fröpåsarna står fortfarande på bänken i köket. Jag har helt enkelt inte nänts att förstöra solbaden för dem med en massa växter! Så inga morötter i år och ingen persilja eller grönkål.

En kompletterande sanning är att jag varit för upptagen och splittrat upp mig på annat i sommar. Förmodligen därför rabarbern jag plockade hos Jan aldrig blev omhändertagen.

Äppelår är det inget i år, åtminstone inte hos mig, och krusbären blev det krusbärsmal i - i det flesta av dem, iallafall. Vissa är helt bruna och förstörda.

Nu var det kallt i juni och juli, men det är inte hela förklaringen. Ska jag kunna odla sådant som hönsen vill ha under det långa vinterhalvåret, så måste jag få tag på ett större odlingsland. Jag tror jag har möjlighet till ett, men då måste jag låna en jordfräs nu i höst. Denna vinter lär jag få köpa allt foder till hönsen, vilket kommer att bli rätt dyrt.....

Jag får inte heller splittra upp mig på en massa annat dessa månader. Vi borde inte ropa efter mer pengar, högre pension (ok, jag är inte pensionär än, men jag kommer att bli). Vi borde ropa på mer tid och tillfällen att lära oss ta vara på det vi har i vår närhet för att göra så mycket som möjligt själva. Samt kunskap om hur man får och behåller en god hälsa.

Nu står hoppet till att det blir en lingon- och svamphöst och att jag får möjlighet att ta tillvara en del av skogens gula och röda guld. Det skulle vara roligt att för första gången i mitt liv göra en liten burk nyponmarmelad och en liten burk rönnbärsgelé också. Bara en liten....

Plockar jag mer svamp och lingon, kanske jag t o m kommer upp till en procents självförsörjning. Eller två. Vi kan alltså glömma det där jag inledningsvis sa om att jag har 95 % kvar. Det är alldeles för lite, om man jämför med att man förr på landet framställde sitt järn, som man också smidde, fällde sina träd, som man täljde respektive byggde hus av, gjorde sitt tegel, bröt sin sten, slaktade sina djur och använde hudarna till skor, odlade det man behövde, som sedan förvarades i jordkällare. Spann och färgade lin och ull. Man drejade sina krukor och blandade sin färg. Penslarna gjorde man av djurhår.

TV får inte plats i ett sådant liv. Inte heller dator. Men jag tror att strävan att kunna göra så mycket som möjligt själv och ta vara på vad man har, är en god och bra strävan. För jorden, med besprutade grödor och ohållbar djurhållning, ser inte bra ut som den gör idag. Inte heller atmosfären. All tid vi använder till resande och transporter, skulle med största sannolikhet kunna användas till så mycket annat; till att ta kontrollen över vår egen årscykel och våra egna behov under året. Vi behöver nog lite till mans bli mer producenter och mindre konsumenter.

På den här något steniga kullen där jag bor, finns inte obegränsade möjligheter. Men gödsel får jag mängder av genom hönsen och det går ju som sagt att odla på annat ställe. Både rotfrukter, grönsaker och fruktträd, om man vill...

Småfolket

Hela familjen Dahlman - Gay Langston

Lite småfolk har varit på besök på sistone, vilket var roligt, eftersom det var ett tag sedan! Först en bild av Jameson och Thorsten från Houston i Texas, som var här med sin mamma och pappa och sin mormor, dvs min kusin Birgitta. Just denna bild samt den ovan är tagen nere hos syster Ingrid i Rud, dock.

Här är lille Harry bland hönsen! 

Barnbarnens leksaker kommer till heders igen. Skolbarnens gamla sittbänk är i perfekt höjd för den som är 2-3 år!

Och här är Alva och Olle med de arbetshandskar på, som de fick av mig i försenad födelsedagspresent.

Så här glad kan man bli för två par arbetshandskar!

Storfolket får här representeras av Alvas och Olles mamma Johanna!