Efter kakelugnsmurningen saknar jag dessvärre bl a en askraka, som är i spårlöst försvunnen. Så här ser askrakan ut, fast alltså med en liten skovel nedtill:
|
Både den här eldgaffeln och den tillhörande askrakan hör till ett ställ, som min far fick när han fyllde 60 år, tror jag att det var. Vi hade stället framför öppna spisen på Ängåsen. Askrakan är väldigt speciell med sitt långa skaft och det är inte lätt att få tag i en sådan idag, tror jag. Dessutom är hela stället handsmitt. Även en "kniptång", som man kan ta tag runt vedträna med, hör till, liksom en blåsbälg. Den nu försvunna askrakan stod dock inte i stället, utan för sig själv. |
Jag hoppas givetvis fortfarande att den kommer fram, men just nu ser det lite dystert ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar