Är just inkommen efter att ha plockat 1,250 kg röda vinbär. Det var lite svårplockat under bärnätet. Hönsen har också hoppat upp på grenarna och snappat åt sig allt som växer på nedre halvan av buskarna. Det är dem väl unt. De älskar vinbär!
Med tio burkar sylt (svarta vinbär, vita vinbär, hallon), av vilka två är Stinas och två små är uppätna, två liter blåbär i frysen och knappt två kg röda vinbär borde jag kanske vara nöjd?
Sanningen är att jag är ca 95 % ifrån vad jag skulle behöva skörda för att kalla mig något sånär självförsörjande. Första året jag odlade hade jag fjorton grödor och var självförsörjande på grönsaker hela sommaren. I år är jag bara självförsörjande på ägg.
Potatis satte jag i juli i barnbarnens sandlåda, squashen får många vackra blommor, men det kommer ingen squash. Rosenbönorna satte jag sent, men kanske hinner det bli några? Blommorna har börjat komma, iallafall. På mina ca 20 tomatplantor är det mest kart, men några tomater har börjat mogna.
Eftersom hönsen och kycklingarna älskar att solbada i mina drivbänkar, gjorda av pallkragar, så har det inte blivit något sått i någon enda av dem......Fröpåsarna står fortfarande på bänken i köket. Jag har helt enkelt inte nänts att förstöra solbaden för dem med en massa växter! Så inga morötter i år och ingen persilja eller grönkål.
En kompletterande sanning är att jag varit för upptagen och splittrat upp mig på annat i sommar. Förmodligen därför rabarbern jag plockade hos Jan aldrig blev omhändertagen.
Äppelår är det inget i år, åtminstone inte hos mig, och krusbären blev det krusbärsmal i - i det flesta av dem, iallafall. Vissa är helt bruna och förstörda.
Nu var det kallt i juni och juli, men det är inte hela förklaringen. Ska jag kunna odla sådant som hönsen vill ha under det långa vinterhalvåret, så måste jag få tag på ett större odlingsland. Jag tror jag har möjlighet till ett, men då måste jag låna en jordfräs nu i höst. Denna vinter lär jag få köpa allt foder till hönsen, vilket kommer att bli rätt dyrt.....
Jag får inte heller splittra upp mig på en massa annat dessa månader. Vi borde inte ropa efter mer pengar, högre pension (ok, jag är inte pensionär än, men jag kommer att bli). Vi borde ropa på mer tid och tillfällen att lära oss ta vara på det vi har i vår närhet för att göra så mycket som möjligt själva. Samt kunskap om hur man får och behåller en god hälsa.
Nu står hoppet till att det blir en lingon- och svamphöst och att jag får möjlighet att ta tillvara en del av skogens gula och röda guld. Det skulle vara roligt att för första gången i mitt liv göra en liten burk nyponmarmelad och en liten burk rönnbärsgelé också. Bara en liten....
Plockar jag mer svamp och lingon, kanske jag t o m kommer upp till en procents självförsörjning. Eller två. Vi kan alltså glömma det där jag inledningsvis sa om att jag har 95 % kvar. Det är alldeles för lite, om man jämför med att man förr på landet framställde sitt järn, som man också smidde, fällde sina träd, som man täljde respektive byggde hus av, gjorde sitt tegel, bröt sin sten, slaktade sina djur och använde hudarna till skor, odlade det man behövde, som sedan förvarades i jordkällare. Spann och färgade lin och ull. Man drejade sina krukor och blandade sin färg. Penslarna gjorde man av djurhår.
TV får inte plats i ett sådant liv. Inte heller dator. Men jag tror att strävan att kunna göra så mycket som möjligt själv och ta vara på vad man har, är en god och bra strävan. För jorden, med besprutade grödor och ohållbar djurhållning, ser inte bra ut som den gör idag. Inte heller atmosfären. All tid vi använder till resande och transporter, skulle med största sannolikhet kunna användas till så mycket annat; till att ta kontrollen över vår egen årscykel och våra egna behov under året. Vi behöver nog lite till mans bli mer producenter och mindre konsumenter.
På den här något steniga kullen där jag bor, finns inte obegränsade möjligheter. Men gödsel får jag mängder av genom hönsen och det går ju som sagt att odla på annat ställe. Både rotfrukter, grönsaker och fruktträd, om man vill...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar