Kakelugnsmurning, dag 5-8

I morse var sotaren här och skulle kontrollera rökgångens skick; dvs den rökgång som betjänar den här kakelugnen. Jag hade nämligen inget besiktningsprotokoll från någon tidigare företagen kontroll men fann ett inlägg här i bloggen, där jag skrev att rökgången måste lagas....

Det visade sig att denna rökgång är igentäppt av kajbon, liksom de andra har varit, och sotaren har inte tid att göra något åt det förrän om ca en vecka.

Så här långt har i varje fall arbetet framskridit!

Att sätta ihop en kakelugn är ett petgöra!

Den här, ja-vad-det-nu-är-den-heter, har kärvat ihop och en ny är beställd.

Eldstaden känns så smal längst bak att jag funderar över hur jag skall få plats med någon ved i den...Men Anna och Rolf får väl förklara imorgon!

Kakelugnsmurning, dag 2-4

Att ta ner och sätta upp en kakelugn igen var ett mer omfattande arbete än jag föreställt mig....

Anna och Joakim

Sköldpaddan Roberta är också med!

Joakim har nu avlösts av Rolf, som blandar lerbruk. Som synes går det åt en del....

Under fundamentet fanns bara en träbjälke och flisor, på vilket kakelugnen vilade, varför en armering gjorts.

Anna beräknar lutning m m.

Här har Rolf ristat in Annas namn och datum för när bottenfundamentet gjutits. Kan vara intressant för framtida generationer och om och  när kakelugnen ännu en gång tas ner och byggs upp!

Vid dagens slut är första varvet lagt (det heter inte varv i detta sammanhang, men jag får använda den rätta termen framöver!)

Jobbet med kakelugnen har börjat!

Äntligen har jobbet med att ta ner och bygga upp kakelugnen i rummet bredvid köket börjat. Det är den nu enda eldstad som jag inte får elda i, men planen nu är att det ska gå att elda i den till jul. Det är Anna Perssons Kakelugnar som står för jobbet. Här är länk till Annas hemsida.

Anna vid inplastningen igår kväll.

De 48 kaklen är uppmärkta.

Krönet tas bort av Annas medhjälpare Joakim.

Krönet.

Det blir en hel del lera när man monterar ner en kakelugn!

Hur var det nu....självhushållning?

Är just inkommen efter att ha plockat 1,250 kg röda vinbär. Det var lite svårplockat under bärnätet. Hönsen har också hoppat upp på grenarna och snappat åt sig allt som växer på nedre halvan av buskarna. Det är dem väl unt. De älskar vinbär!

Med tio burkar sylt (svarta vinbär, vita vinbär, hallon), av vilka två är Stinas och två små är uppätna, två liter blåbär i frysen och knappt två kg röda vinbär borde jag kanske vara nöjd?

Sanningen är att jag är ca 95 % ifrån vad jag skulle behöva skörda för att kalla mig något sånär självförsörjande. Första året jag odlade hade jag fjorton grödor och var självförsörjande på grönsaker hela sommaren. I år är jag bara självförsörjande på ägg.

Potatis satte jag i juli i barnbarnens sandlåda, squashen får många vackra blommor, men det kommer ingen squash. Rosenbönorna satte jag sent, men kanske hinner det bli några? Blommorna har börjat komma, iallafall. På mina ca 20 tomatplantor är det mest kart, men några tomater har börjat mogna.

Eftersom hönsen och kycklingarna älskar att solbada i mina drivbänkar, gjorda av pallkragar, så har det inte blivit något sått i någon enda av dem......Fröpåsarna står fortfarande på bänken i köket. Jag har helt enkelt inte nänts att förstöra solbaden för dem med en massa växter! Så inga morötter i år och ingen persilja eller grönkål.

En kompletterande sanning är att jag varit för upptagen och splittrat upp mig på annat i sommar. Förmodligen därför rabarbern jag plockade hos Jan aldrig blev omhändertagen.

Äppelår är det inget i år, åtminstone inte hos mig, och krusbären blev det krusbärsmal i - i det flesta av dem, iallafall. Vissa är helt bruna och förstörda.

Nu var det kallt i juni och juli, men det är inte hela förklaringen. Ska jag kunna odla sådant som hönsen vill ha under det långa vinterhalvåret, så måste jag få tag på ett större odlingsland. Jag tror jag har möjlighet till ett, men då måste jag låna en jordfräs nu i höst. Denna vinter lär jag få köpa allt foder till hönsen, vilket kommer att bli rätt dyrt.....

Jag får inte heller splittra upp mig på en massa annat dessa månader. Vi borde inte ropa efter mer pengar, högre pension (ok, jag är inte pensionär än, men jag kommer att bli). Vi borde ropa på mer tid och tillfällen att lära oss ta vara på det vi har i vår närhet för att göra så mycket som möjligt själva. Samt kunskap om hur man får och behåller en god hälsa.

Nu står hoppet till att det blir en lingon- och svamphöst och att jag får möjlighet att ta tillvara en del av skogens gula och röda guld. Det skulle vara roligt att för första gången i mitt liv göra en liten burk nyponmarmelad och en liten burk rönnbärsgelé också. Bara en liten....

Plockar jag mer svamp och lingon, kanske jag t o m kommer upp till en procents självförsörjning. Eller två. Vi kan alltså glömma det där jag inledningsvis sa om att jag har 95 % kvar. Det är alldeles för lite, om man jämför med att man förr på landet framställde sitt järn, som man också smidde, fällde sina träd, som man täljde respektive byggde hus av, gjorde sitt tegel, bröt sin sten, slaktade sina djur och använde hudarna till skor, odlade det man behövde, som sedan förvarades i jordkällare. Spann och färgade lin och ull. Man drejade sina krukor och blandade sin färg. Penslarna gjorde man av djurhår.

TV får inte plats i ett sådant liv. Inte heller dator. Men jag tror att strävan att kunna göra så mycket som möjligt själv och ta vara på vad man har, är en god och bra strävan. För jorden, med besprutade grödor och ohållbar djurhållning, ser inte bra ut som den gör idag. Inte heller atmosfären. All tid vi använder till resande och transporter, skulle med största sannolikhet kunna användas till så mycket annat; till att ta kontrollen över vår egen årscykel och våra egna behov under året. Vi behöver nog lite till mans bli mer producenter och mindre konsumenter.

På den här något steniga kullen där jag bor, finns inte obegränsade möjligheter. Men gödsel får jag mängder av genom hönsen och det går ju som sagt att odla på annat ställe. Både rotfrukter, grönsaker och fruktträd, om man vill...

Småfolket

Hela familjen Dahlman - Gay Langston

Lite småfolk har varit på besök på sistone, vilket var roligt, eftersom det var ett tag sedan! Först en bild av Jameson och Thorsten från Houston i Texas, som var här med sin mamma och pappa och sin mormor, dvs min kusin Birgitta. Just denna bild samt den ovan är tagen nere hos syster Ingrid i Rud, dock.

Här är lille Harry bland hönsen! 

Barnbarnens leksaker kommer till heders igen. Skolbarnens gamla sittbänk är i perfekt höjd för den som är 2-3 år!

Och här är Alva och Olle med de arbetshandskar på, som de fick av mig i försenad födelsedagspresent.

Så här glad kan man bli för två par arbetshandskar!

Storfolket får här representeras av Alvas och Olles mamma Johanna!

I blåbärsskogen

Äntligen har det blivit lite blåbär igen, närmare bestämt 1,5 kg eller 2 liter. Jag plockade dem i förrgår och fryste in dem ikväll. Stora, fina blåbär fanns det i skogen där jag plockade. Perfekt kvalitet! Det har inte varit något vidare med blåbär - åtminstone inte med plockningen - under de senaste åren för min del. Men nu blev det.

Jag gjorde även fyra burkar Hirams sylt på 1,3 liter svarta vinbär från min enda buske som det varit något på. Hönsen har mumsat i sig av det som växte längst ned eller som de nådde upp till. När jag såg att grenarna var kala längst ned, satte jag nät runt och sedan har busken fått vara ifred.

Ikväll tog jag bort nätet när jag plockade, vilket gör att hönsen, tupparna och kycklingarna imorgon kan mumsa på de vinbär som föll ned vid gårdagens regn samt när jag plockade ikväll. Jag unnade mig också själv en tallrik blåbär och mjölk nu på kvällen samt en näve i skogen.

Dvärgbandmask ska inte vara något att vara rädd för, enligt en expert jag hörde på radio. Dock kan man ändå undvika att plocka vid stubbar, för där gör rävarna ibland sina behov. Dock är inte masken alls så spridd över landet som man befarade att den skulle kunna bli och experten äter själv blåbär i skogen när han är ute och plockar, sa han! Så då får vi väl tro att vi även fortsättningsvis ska kunna avnjuta de goda bären i obehandlat skick! De är också extremt nyttiga och har även en antiinflammatorisk effekt.

Säsongspremiär

För ca 10 minuter sedan avslutade jag säsongens första dusch i uteduschen. Det var underbart att få duscha och tvåla in sig efter den här varma dagen!

Jag kan konstatera att duschen fungerar bra, om än ej perfekt. Det är tredje duschen jag avverkar och då sov jag inte här en enda natt förra sommaren. Den första brast i handtaget och fick bytas ut redan första säsongen. Den andra såg jag hade ett litet hål i den svetsade sömmen, så att vattnet sipprade ut där. Det går säkert att laga med ett bra lim eller silikon, men något sådant hade jag inte, så jag bad Jan köpa en tredje dusch åt mig när han var på Biltema för några dagar sedan. Den här funkar nu, iallafall och sammantaget har jag trots tre duschar bara lagt ut ca 250 kronor för dem.

Det som inte är perfekt när det gäller funktionen, är att det strilar bra så länge jag duschar kroppen, men vill jag duscha ansiktet eller t o m håret, så måste jag böja mig ner. En litet besvär, dock....Jag ger den betyg 4 av 5 när det gäller funktion - åtminstone i förhållande till priset.

Ett annat litet aber är att den måste hänga rätt högt, för att det ska bli någon fart på strilen, och då är den rätt tung att baxa upp på kroken, men det går det med! Nu har jag dessutom kommit på hur jag skall hantera påfyllning från handpumpen via en tratt, nämligen genom att ställa påsen på brunnslocket istället för att försöka orka hålla upp den så nära röret som går. Det var nämligen rätt tungt. En påfyllning räcker dock till två duschar.

Möjligen var vattnet lite för varmt efter att det blivit uppvärmt i solen under dagen och dessutom hällde jag nu på kvällen i en extra kanna vatten. Det går att duscha kallt när det är så här varmt i luften. Utedusch är verkligen en skön och praktisk anordning, i varje fall!

För övrigt hoppas jag att det kan bli ytterligare en säsongspremiär imorgon: Hängmattan!

Rosornas tid har inletts!

Igår slog de första rosorna på den remonterande rosenbusken (har tyvärr glömt namnet), som jag fick av Stina för några år sedan, ut. Så vackra blommor efter regnet!

Inte bara kycklingar!

Det är inte bara kycklingar som kläcks här, utan även t ex kajungar, skatungar och just nu även måsungar. De sistnämnda lever till synes ett lika farligt liv på sockenmagasinets tak som tidigare år. Dock är färgen på tegelpannorna den perfekta kamouflagefärgen för de små, så föräldrarna har väl ändå vetat vad de gjort!

Fiskmåsar är intressanta så tillvida att hannen och honan turas om att ruva. I fågelboken står det att de i regel lägger tre ägg som ruvas av båda könen i tre veckor samt att ungarna är flygga efter 5 veckor.

Jag vet inte när de kläcktes, men det är bara att hoppas på att de tre små klarar dessa fem veckor utan att rasa nedför pannorna och ned på marken; ett öde jag tror har drabbat måsar som tidigare häckat på samma ställe!

Titta noga på panna nr fem längst till vänster under måsen. Där är två av de tre ungarna, väl kamouflerade av takpannornas patina och beläggning!

Här är en detalj av det förra kortet med de två ungarna i mitten på takpannan. 

Här är en av måsföräldrarna i boet tillsammans med en av ungarna, medan de två andra är på tegelpanna nr tre uppifrån längst t v på taket. Klicka gärna på bilden för förstoring.

Andra ungar är som sagt kajungar, skatungar, som hoppar omkring på gräsmattan, och att döma av hur det låter under takpannorna på sockenmagasinet även små ungar till tornseglare.

Andra fåglar som finns här är gulsparv (håller sig gärna där det vankas havre och det finns det gott om här hos hönsen), ladusvala, sädesärla m fl och fåglar som hörs eller har hörts under våren bl a tofsvipa och gök.

Ett flugsnapparpar boade i den holk jag fick här på vårkanten av några bekanta, men de tycks inte finnas kvar. Jag har också sett två trasiga starkt blå ägg nedanför holken. Har en tjuv varit där, måntro....?

Så har jag förstås hört bofinken. Annars är jag faktiskt ingen hejare på fågelläten, får jag erkänna....

Doftmolekyler m m

Igår kväll doftade det så där bedövande gott här, som det kan göra när skogsdungen på ena sidan tomten är full med blommande liljekonvaljer och syrenerna blommar på andra sidan. Nu har inte syrenerna slagit ut i full blom än, så den allra mest mättade doften lär komma de närmaste dagarna.

Sedan har spirean börjat knoppas och till min glädje upptäckte jag för någon vecka sedan att en jasmin slagit rot invid komposthögen.

I dag regnar det och i eftermiddag skall det bli sol. Dofterna intensifieras efter ett regn och det är bara att njuta! Jag har dragit slutsatsen att dofterna även är välgörande. Varför andas vi annars extra djupt när vi känner väldoften från t ex en ros, om det inte är meningen att vi skall dra ner doftmolekylerna i de djupaste alveolerna, där utbyte av syre och ev andra ämnen från lungorna och koldioxid från blodet sker?

Jag läste en gång också att blommor i förorenade områden ibland inte doftar och att blommor generellt sett doftar mindre än på 1800-talet. Detta p g a att doftmolekylerna fäster på föroreningsmolekylerna och därmed förlorar sin verkan. Detta kan också få den ödesdigra verkan att bin och andra insekter som suger nektar inte hittar till blommorna! Här verkar i varje fall doftmolekylerna ha behållit mycket av sina egenskaper....! Läs mer i DN-artikeln från 2008 här: Bilavgaser förstör blommors doft

Idag är det också nationaldag och en del aktiviteter i närområdet, som invigning av besökssommaren på kyrkplatsen och nationaldagsfirande på Hembygdsgården. Kanske orkas och hinns besök på nämnda evenemang med. För mig och syskonen blir det dock annars förmodligen gemensam mat i Jans Kulturhus och ev lite rensning av salen på orgelpipor m m inför sommarsäsongen.

Här har också igår kläckts minst sjutton små duntussar av hönorna Karamella och Ingeborg, men mer om detta kommer i min blogg Gröna Ägg!

Ha en härlig försommar och hoppas du får njuta av blomdoften!