Nytt brunnslock

Helgen som gick var Jan här och fixade ett nytt brunnslock. Det förra var faktiskt farligt - helt gistet efter 9 år och bjälkarna under som skulle hålla locket på plats var genomruttna och svampbelupna på undersidan.

Nu valde vi lärk till själva locket, men tvekade om materialet till balkarna. Jag hade velat ha vanlig gran / fura impregnerad med Roslagsmahogny. Jag hade nämligen virke kvar sedan borttagandet av förråden på över- och nedervåningen.
Nu blev det gammalt tryckimpregnerat virke, som vi täckte med tjärpapp - detta för att vatten inte i onödan skall rinna ner på bjälkarna, vilket i sin tur skulle leda till att impregneringen lakades ur.

En kubikmeter splintved lär innehålla elva kilo impregnering, vilket inte bör sippra ner i brunnen. Det är visserligen 36 m djupborrad brunn, men eftersom det är osäkert vilken dos som är skadlig för människan om det kommer i dricksvattnet, så bör man nog vara extra försiktig (alla kemikalier och metaller rinner ju förr eller senare förvisso ner i grundvattnet).

Bjälkarna utgör kanske inte ens en tiondel av en kubikmeter, så så väldigt mycket impregneringsmedel totalt sett är det ju inte fråga om, men man bör vara försiktig.

Att valet föll på denna lösning, berodde på brunnslockets extremt dåliga kvalitet efter bara nio år. Då användes varken tryckimpregnerat eller lärk.
Det går att få tag på kärnvirke också, men det är inte så lätt och man bör nog ha läst in sig lite mer än vad jag och Jan hann göra också. Nu var det akut att få till ett nytt brunnslock!

Svamp under bjälkarna....

Prima lärk.

Delar av det gamla brunnslocket.

Nytt på gång.



Så här fint blev det. Lärken har dock redan börjat svartna, vilket den plägar göra! Den bör dock underhållas / oljas in årligen.



I måndag eftermiddag och kväll tömde vi också boden och sopade ur den. Sedan ställde jag in en del samma kväll alldeles innan regnet kom och resten i tisdags kväll efter fullmäktige. Idag har Mats och jag kört iväg en hel del av det till Odenslund returstation mellan Gullspång och Hova.

Igår klippte jag också gräset, så nu är det dags för midsommarfirande! :-)

Tema Södra Råda i P4 Värmland

Idag blev jag som en av flera intervjuad av av Helga Nilsson för Radio P4 Värmland. Temat var Södra Råda. Störst fokus låg på kyrkbygget, förstås, men vi var några till som intervjuades, nämligen Lars-Erik Jern i Kronkärr, Karl-Erik och Gunilla Broholm, som har 'Nostalgi' vid gamla Broholms affär i Backa samt några av deras besökare och ortsbor, Helena Rådbo i Linhult och så jag.

Via den här länken kan du lyssna på alla inslag!

Så hände det....

Jag insåg direkt jag såg de nykläckta små duntussarna med viss möda klättra omkring på taket och ibland tumla nedför tre pannrader, att de levde ett utsatt liv. I synnerhet som de ibland lyckades ta sig nedför hela taket och sedan på väg upp ramlade igen. Då var jag glad att de var mer än tre pannrader från kanten.

När jag dock kom idag var det tyst vid boet. Varken ungar eller vuxna måsar sågs till. Sedan såg jag en mås sittande på en lyktstolpe. Jag gick fram till sockenmagasinet för att se om de ramlat ned, men hittade bara äggskal från två måsägg.

När en rovfågel närmade sig, jagade dock båda måsarna iväg den med höga skrän och direkta attacker - så som jag såg dem göra både i måndags och tisdags. Men sedan försvann de. Antingen har rovfågeln (kärrhök kan ta ungara till tärnor, bl a) tagit dem eller också har de blivit offer för katten eller något annat rovdjur vid sockenmagasinet... Men söta var de.

Nu är det tyst och stilla på sockenmagasinet och måsparet har flyttat. Istället satt där idag en sädesärla - som den brukar göra! Äggskalen lade jag på verandan, men tror ni inte att en skata var där och tog dem! Den flög iväg när jag kom och ett äggskal låg på gräsmattan, medan det andra var borta..... Livets lag är tuff! Må de små duntussarna vila i frid!

Still alive....

Åtminstone igår, då jag också tog bilden på sockenmagasinet från norr.

Familjeliv på sockenmagasinets tak

Idag spankulerade två små måsungar omkring på takåsen när jag kom hit! De är SÅ söta (klicka på bilden, om du inte kan se dem)! Varje steg på taket verkar dock vara förenat med risken att ramla ner. Flera gånger såg jag de små ungarna ramla och en gång så långt som tre takpannerader ned, innan de kunde kravla sig upp och hålla sig kvar på taket. Nu är de dock matade och ligger i säkert förvar under ett täcke av fjädrar. Huruvida det är mammans eller pappans vet jag inte, men de båda turas om att ruva de tre veckorna innan äggen kläcks och idag har båda varit på plats!

Ordning på strömbrytarna

Imorse var Conny Rådesson, Connys El, och bringade ordning på strömbrytarna i övervåningen, så nu har det inte längre betydelse var man släckte för var man kan tända. Bra!