När huset började förvandlas till mull, när det blev åldrat och ingen hade nytta av det längre och ett smalt träd vuxit upp genom taket, skulle det bort.
Mig störde det inte. Troligen inte många andra heller. Så varför skulle det bort?
Nu går naturen in i vilotiden. Naturens processer saktar ner. Det är dags för vila. Eller?
Så här skriver Maria Westerberg på sin hemsida, om sin bok Vildhjärta:
HASTA, HASTA
ATT VARA VARSAM.
SKYNDA, SKYNDA
ATT LÅTA VARA.
DET ÄR BRÅTTOM NU,
RIKTIGT BRÅTTOM
ATT GÖRA
INGENTING
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar