Och så var hösten här på riktigt.....

Var är maten???

Asp...

Dagens rotuppdragning

Idag har jag jobbat med att få bort de små buskstubbarna, som tomten är full av av sedan Internservice i Gullspång röjde bort Klasaspirean - än en gång. Jag koncentrerade mig på att få till stånd en gång ner till klädsträcken, vilket också innebär att det blir lättgånget ned till åkerkanten.

På köpet blev det en del rotdragning. När jag drog hade jag mammas idoga rotdragning i åtanke. Vet ej hur många meter eller km asprötter hon drog på Ängåsen, sedan Ekeroth fällt asparna utan att barka av dem.

Det skall bli spännande att se resultatet i vår!

En del rötter blev det!

Färgrik höst

Som yra höns.

Min granna tigertupp!

Invid åkerkanten i söder är det jätteskönt så här års!

Bror Jan och Apollo var på besök i helgen. Här satt vi i solen och avhandlade det ena och det andra!

Goa verandakatten Nisse, som är en hon. Här solar hon sig tillsammans med oss!

Åkerkanten igen....Köpte stolarna på loppis här i Södra Råda för 25 kr / st.

Olvon. Farligt för oss människor, men hönsen äter dem.

Min 30 år gamla jacka, som jag tog över efter grannens dotter i Uppsala, har kommit till heders igen! Här lagd på marken under dagens svettiga arbete med rotuppdragning
(se nästa inlägg).

Och så inne. Så här färgglad bestickkorg kan det bli sedan man tappat hela besticklådan på golvet!

 

Från uthuset ned mot björkarna för ett par veckor sedan, efter borttagning av buskagen. Ännu skiftar det mesta i grönt, men det är ju också en färg! :-)

Avslutar med en färgglad sallad i farmor Märtas gröna glasskål. Odlade inte särskilt mycket i år, men i den här salladen ingår faktiskt bara hemodlat: Tomater, gurka, squash och basilika från Södra Råda och sallad och ruccola från Värmlands Säby. Ja, och så en bild till på Rosenbönan - innan frosten tog plantorna!
 

Två premiärer

Förra helgen var Martin och Lina här. Eftersom det varit kallt och flera frostnätter, var huset rätt utkylt. Därför fick de ligga i det enda vinterbonade rummet, dvs det rakt över köket.

Samtidigt fick de inviga kakelugnen, som visade sig värma upp rummet bra (även om de ändå tyckte det var lite kallt). Även jag har sovit där en natt och kan intyga att det blir varmt och skönt när man eldat i den! Att ett nytt fönster är isatt och väggen nedanför lagad, gör ju också sitt till, förstås!

Varmt och gott!

Det var den ena premiären. Den andra var de egna äggen, som jag gjorde två squashpajer av. Squashen hade i likhet med tomaterna, gurkplantorna, rosenbönorna, en del pelargonior och växterna vid flaggstången frusit.

De frusna squashplantorna.

Den kvarvarande squashen kunde jag iallafall rädda, utom de riktigt små.

Jag känner mig fortfarande som äggtjuv, men de insamlade äggen uppgår idag till 50 stycken sedan den grå hönan började värpa den 6 september och den svarta den 13 september.

Två ägg värpta i skogsdungen bakom hönsgården, då denna råkade vara stängd....

...och de övriga i redet.

Ett litet hönsliv har släckts

Nu har hon slutat sina dagar, den lilla vita hedemorahönan, som inte ens fick bli könsmogen och kläcka något ägg.

Dock fick hon fungera som en trygg punkt för den nya lille kochintuppen, som tyckte om att ligga bredvid henne och vila (gärna båda i min famn) och sticka in sin näbb i hennes fjädrar.

Gårdens nya lilla kille

Här är Goliat. Det var idag jag fick reda på att det är det han heter. Passar väl rätt bra, tycker jag. Namnet är taget av den tidigare ägaren efter serien Goliat, som handlar om en liten pojke som har en magisk hammare. Jag hoppas vår lilla Goliat också har en sådan hammare, som han kan försvara sig med! Han är i varje fall mycket söt och tam. Här några bilder!

Dvärgkochintuppen Goliat, fast jag har  hitintills kallat honom för Pip! Fast nu piper han inte mer, utan har en massa olika läten för sig! Mycket trevlig är han iallafall!

Här uppflugen på skottkärran, när jag samlar ihop allt som frusit i förra veckans frost och köldknäpp.

Vinbärstjuven

Ja, just det. Tuppen, var det. Tagen på bar gärning och fångad på bild medan brottet pågick! :)

Den liter vinbär jag plockade idag blev nog sommarens sista. Har plockat 6 liter och Stina plockade 2 liter till släktträffen. Hönorna håller gärna till under vinbärsbuskarna och hoppar upp och försöker ta dem som växer, eller vuxit, på de nedersta grenarna. I synnerhet tuppen. Inte underligt att han nu tar chansen när han kan!

Jag förstår honom. Jag har i stort sett repat av lite vinbär från de där buskarna och stoppat i munnen varje gång jag gått förbi dem och hela sommaren. Ja, jag gör det än. Bra och billig c-vitaminkälla som räcker länge!

Men nu är det snart slut på det goda. Den här sista litern var trögplockad. Många övermogna bär fick nämligen rensas bort, och de fanns på varenda klase.

Ikväll regnar det och blåser, om det än inte är så kallt. En klar signal om att hösten är i antågande, är det i varje fall. Löven på gräsmattan utgör för övrigt ett synbart tecken på att hösten redan börjat. En fin och klar höst, med en hel del sol också, får vi hoppas att det blir!

Man ska inte lägga alla ägg i samma korg

...men jag kunde inte låta bli!:-)

Fornfynd

Igår grävde jag upp ett fornfynd i hönsgården. Närmare bestämt var det en ansjovisburk av märket Fyrtornet jag grävde upp!

Läser på nätet att Grebbestads Konservfabrik upphörde 1972 och att 40 arbetare därmed blev arbetslösa.

Läser också att AB Bröderna Ameln på 1960-talet efter en fusion med Fyrtornet bytte namn till Abba-Fyrtornet AB. Där har ni förlagan till ABBA - ja, ABBA var förkortningen redan 1906!

1969 köptes bolaget av Pripps. Sedan gick det alltså utför för Grebbestads konservfabrik.

Så småningom köptes bolaget av Pribo.; ett bolag som enligt min nätkälla fusionerades med Beijerinvest 1975, hamnade i Volvo och Procordia Food för att 1995 hamna i norska Orkla (var det inte de som också hade Carema?). Idag heter företaget Abba Seafood.

På burken står det dock bara Fyrtornet och Grebbestads Konservfabrik. Det torde innebära att burken härstammar till tiden före fusionen med ABBA. Tror det var 1964. Isåfall skulle burken vara omkring 50 år eller äldre.

Om det är så att denna burk härstammar från tiden före fusioneringen med ABBA, får man väl säga att den burit sin ålder med heder! På baksidan står: "Grebbestads Konservfabrik Registrerat varumärke".

De nyare burkarna är mer rosa och på dem står det, som synes, dessutom ABBA:

Första lilla ägget

Den 6 september, på Nicolas 6-årsdag, kläcktes det första lilla turkosa ägget i redet (som jag satte upp för några dagar sedan) i hönshuset i Småskolan i Södra Råda. Det var otroligt sött och en stor dag!

Det var den lilla grå hönan som blev först. Igår kläcktes ett exakt likadant. Idag dock inget.

Faktum är att jag inte kan komma på vad hon är för sort. Hon liknar både Wyandotte och Dvärgkochin, som är en dvärghöna, men hon har en högre kam än både Wyandotte och Dvärgkochin och fjädrar på fötterna, vilket inte Wyandotte har, men mindre mängd fjädrar än Dvärgkochin. Dessutom värper Dvärgkochin bruna ägg.

Kanske har hon bara blivit en liten söt blandrashöna, som värper turkosa ägg?! Turkost / grönt är ett dominant arvsanlag, har jag läst, samt att vilken höna som helst med de arvsanlagen därmed kan börja värpa turkosa / gröna ägg. Arvsanlagen kommer från början från en sydamerikansk höna, Aracuana, men även Isbar värper gröna / turkosa ägg. Hon liknar även Isbar, så därför är det troligt att hon blivit en fin blandrashöna av dessa sorter. Säljaren angav vilka anlag de bar, men jag antecknade det aldrig.

Faktum är att jag inte nänts ta eller äta något av äggen. Jag hade tagit in det första lilla igår och lagt i kylskåpet. Så började den grå hönan bete sig oroligt och alla tre gav sig av mot hönsgården. Därpå blev det på ett fasligt liv på den svarta hönan, som kom rusande och kacklande mot vinbärsbuskarna. Kvar i hönsgården var tuppen och den grå hönan.

Jag antog att det var kläckning på gång igen. Jag gick därmed in i hönsgården och där gick de och tittade in i de tomma redena, varpå jag skyndade mig in till kylskåpet och hämtade det iskalla ägget för att lägga tillbaka det i redet. Hönorna kom mig till mötes när jag gick in i hönsgården och sträckte fram ägget mot hönorna och tuppen.

Därpå placerade jag åter ägget i redet. Den svarta hönan gjorde mig och den vita sällskap bland vinbärsbuskarna, medan den grå och tuppen höll till i hönsgården. Efter ett tag blev det väldigt tyst. Jag gick dit och gluttade försiktigt in mot det innersta redet. Där låg den grå hönan (jag var inte förrän då säker på vilken av hönorna som värpt) och nedanför redet låg tuppen och gluttade ut på mig. Det såg ut som om han låg på ägg han också! Antingen var han dock ett moraliskt stöd eller höll vakt ut mot gården!

Det första lilla ägget!

Och så blev de två....! Här ser de vita ut, men det är p g a dålig färgåtergivning.

Lite för litet för äggkoppen.....!