Det piper under Ingeborg

De senaste tre veckorna har Ingeborg ruvat. Eftersom det har varit både trångt i hönshuset, för få reden och för många tuppar inkl ungtuppar, har hon dels fått värna sig och sina ägg mot påflugna tuppar, som inte dragit sig från att försöka para sig med henne i redet, dels i vanlig ordning ruvat inte bara sina egna ägg  (ja, i vanlig ordning vad gäller de hönor som hittills ruvat - för Ingeborg är det första gången).

Nu har jag iallafall hört det pipa två gånger från hennes rede. Första gången jag tittade såg jag två små kycklingar och efter det har det pipit ännu en gång, så minst tre torde hon ha kläckt fram! Nu hoppas jag att ingen skall klättra över kanten och ramla ned på golvet, så att jag hittar en kall liten krabat imorgon!

Ingeborg är en mycket viljestark höna, men trots detta har jag varit tvungen att hjälpa henne in i redet flera gånger. En gång lade hon sig också i fel rede, efter det att jag satt upp byggplast, som jag klippt i remsor, för att skydda henne från tupparna.

Nu blir det spännande att se hur många kycklingar hon fått! Förhoppningsvis är det också fler hönor än tuppar! Jag hoppas kunna lägga in en bild under de närmaste dagarna.

Det här redet gjorde jag klart i förrgår kväll i skenet av pannlampan. Det består av två dörrar som hörde till väggskåpet i skolsalen (nu nertaget), några gamla brädor, spik, några gångjärn, hasp och hake. Det verkar funka mycket bra, för redan idag låg det en hel hög ägg i det!

En föraning om våren

....var det igår men framförallt i förrgår, när de här bilderna är tagna. Plötsligt kvittrade fåglarna, solen sken och det droppade från taket. Jag tror att hönsen och jag blev lika glada!

Igår var det en fantastisk solnedgång och då tog jag nedanstående bilder. Mobilkameran är inte den bästa, men solnedgången var fantastisk!

Äntligen fungerar det!

Sotaren har varit här!

Det, det är eldningen, det. Det har ju rykt in så bedrövligt i stort sett sedan jag flyttade in, så det har mera påmint om Lützen här än om ett kök. När Stina var här i Trettondagshelgen, hade hon också med ett element från Sund, så det har jag haft på istället för att elda i köksspisen. Det var liksom ett krav från hennes sida! Det går inte att få upp någon riktig värme med det, men det har utgjort en underhållsvärme och köket har inte varit fullständigt utkylt när jag har kommit ned på morgonen, så det har varit skönt! - Tack Stina och Martin!

Samma sak har det varit i kakelugnen i sovrummet. Enligt experterna skall man lägga veden på eldstadens golv i en fyrkant och bygga på uppåt och lägga något lättantändligt i mitten. När jag gjorde det, rykte det in något alldeles förskräckligt. När jag i brist på korta vedträn dock började ställa vedträna mot den bakre väggen, gick det betydligt bättre, men det rykte ändå in nu och då och ibland rätt ordentligt.

I förra veckan var så sotaren här. Han lyfte på plattan över ugnen och där var väl ett decimetertjockt lager med sot. Ur kakelugnens båda sotluckor drog han med händerna också fram drivor av sot.....

Så nu äntligen fungerar det! Jag tände nyss den första brasan sedan sotaren varit här och det brinner så tyst och fint, så det går över huvud taget inte att likna vid hur det var innan. Jag kunde då försöka få igång en eld både två och tre timmar, men började den brinna, så slocknade den rätt snabbt. Åtminstone i köksspisen.

Vad var då felet? Jo, jag har eldat med fuktigt virke. Den första kubikmetern jag köpte av Gustav i grannbyn, var torr björkved. Den hann jag få in i vedboden såpass snabbt att den aldrig hann bli genomfuktig, trots att jag hade den under presenning kanske en eller ett par veckor.

Nästa kubikmeter, som består av blandved, kunde jag dock inte få in i vedboden, som var full av brädor, så den lade jag, trots försäljaren Gustavs varning, under presenning. Detta har gjort att den fukt som finns i veden eller tränger in under presenningen, inte kan komma ut igen, utan tränger in i vedträna. Den knappt halva kubikmeter jag har kvar av denna ved, får därmed anstå till nästa vinter, eftersom den blivit oeldningsbar!

Så har jag haft ett antal gamla kubbar liggande i vedboden, som jag själv undan för undan nu har huggit upp och de har faktiskt brunnit rätt bra. Nu ligger i spisen ett vedträ av dessa kubbar och ett vedträ som jag fick av min gamla barndomskompis och klasskamrat Pyret i förra veckan. De vet att lagra ved på rätt sätt och det märks minsann! - Där har jag definitivt något att lära mig!

Idag fick jag ett paket på posten av min kära syster och svåger som en för tidig födelsedagspresent: Boken Ved av Lars Mytting. Jag har redan hunnit läsa lite i den. Verkar mycket bra - Tack, Ingrid och Arne!

Nu ska här fällas och torkas ved i rätt tid och på rätt sätt i fortsättningen, för något mer Lützen i köket och sovrummet vill jag inte ha!

En annan sak som jag har gjort, är att annonsera i gruppen 'Kakelugnar och rörspisar med Valter' efter en sotlucka. Den jag hade, var nämligen trasig; något som försämrar draget. Jag ringde också till Gyllenhaks, men fick svar på Facebook av en som sålde några hon fått över vid renovering. Affären gjordes upp och sotluckan anlände dagen därpå; samma dag som sotaren var här. Den passade perfekt!

Jag behöver kanske inte tala om vilken som är gammal och vilken som är ny.

Nu kollade jag precis i spisen och de två vedträna ligger fortfarande och brinner (båda är björk) och värmen har redan av dessa två trän hunnit sprida sig i köket! :-) Puh, äntligen fungerar det!!! Det är mycket man skall lära sig när man flyttar ut på landet och jag kände när sotaren varit här att jag faktiskt var glad att jag fått tillbringa hösten här och gjort misstagen och fått lära mig det här nu - istället för efter det att nya tapeter kommit upp. Sot fastnar nämligen!