Somrarna i Linhult

Har fått en tjock bunt med kontaktkopior från bror Mats på i de flesta fall bilder han inte har kopierat upp till större. Bland dessa fanns några bilder från vår stuga i Linhult, Södra Råda, som våra föräldrar hyrde under 16 år, varav fyra innan jag föddes.

Mamma till vänster, jag till höger. T h om spisen är ingången till rummet.Uppenbarligen är det här strax efter maten och disken är inte gjord. Den lilla svarta järnspisen ovanpå den större, är en liten spis som härrör från mamma Karins lekstuga, som hennes farfar, som var snickare, byggde åt henne när hon var barn. Han gjorde även möblerna. Sommarstugan är nu borta, liksom möblerna, men spisen finns kvar. På denna lilla vedeldade spis gjorde de t o m riktiga våfflor, har min mamma berättat.

Tv: Här får min mor en kram. Obs plasten på väggen bakom kokplattan! T h: Träd och utsikt upp mot Gustafssons.

Här diskar mamma utanför fönstret ner mot sjön. Hon kan ösa vatten ur både skurhinken och hälla i kokande vatten från kokplattan strax bredvid fönstret (den kastrull mamma håller i handen, har jag nu). I sanningens namn var det nog nästan uteslutande mamma som lagade mat, diskade, kokade sylt och saft samt konserverade, medan pappa och vi barn handlade och hämtade vatten - förutom i brunnen. Där hämtade inte sällan mamma vattnet själv. Det finns en bild på pappa bärandes vattenhinkar, men den får jag väl lägga in när jag hittar den. Badade och plockade bär, samt njöt av solen och naturen gjorde vi i varje fall allesammans! Och rensade svamp! Hur mycket mamma deltog i lekarna, minns jag inte, men, visst - det var nog mest pappa och vi! Men det var ju inte dåligt - att ha en pappa som lekte så mycket med oss barn, och en mamma som också gjorde så mycket gott och fint och på olika sätt vinnlade sig om att vi alla skulle få en fin sommar på landet!

Det är roligt med interiörbilder från denna lilla stuga ("Valfrids", längst ned mot sjön i Linhult), med ett rum och kök på nedre botten och ovanpå två små rum i masonit med en vind emellan. Dessa rum var naturligtvis ett ganska sent bygge. Tidigare bodde i det enda rummet och köket 16 personer, har det förtäljts mig.

Anspråken på bekvämlighet i denna lilla stuga var inte så stora, men vi hade faktiskt el där nere, kokplatta och kylskåp. För övrigt diskade mamma på utsidan, utanför fönstret mot sjön. I det ena av de två andra köksfönstren, det som vätte mot öster och körsbärsträden, brukade mamma sätta filbunke, som var jättegod!

 Vi hämtade vatten i en brunn och dricksvatten i dunkar uppe hos "Friden" (Fridolf) Johansson, som vi hyrde stugan av. Ett nöje, som inte minst min pappa, som gärna skämtade och skojade med oss barn, ägnade sig åt, var att svänga runt hinkarna 360 grader utan att vattnet rann ut.

Pappa hämtar vatten - där eller i Labacka, där de hade sommarställe före Linhult.

Vi hade utedass, förstås, och tvättade våra kläder med en särskild tvättvål i sjön och ibland lite Surf också, som framgår av nedanstående bild! Var och en tvättade sina egna kläder samt hängde dem!

Här tvättar pappa kläder, medan mamma lögar sig i sjön. Dåtidens surfning, kan man kanske säga, eller "att surfa på en bräda"...?! Ja, det var inget tal om fosfater och tensider på den tiden och vattnet i sjön var påfallande rent och fiskstimmen många. Dessutom kanske vi kompenserade vårt tvättande genom utedasset samt att det inte fanns något avlopp från köket. På den tiden var också begrepp som hårfärgning, p-piller m m okända begrepp! Kofa, står det på pappas keps, förresten!

 Vi plockade mycket bär och svamp och mamma konserverade det mesta i en konserveringsapparat. Jag minns det myckna rörandet i syltbunken till all sylt och saft mamma gjorde och allt skum som skulle bort. Det tillhörde de viktiga sommarnöjena att plocka bär och äta tallrikar fulla med smultron, hallon och blåbär med mjölk, att plocka hinkvis med svamp och rensa den, att sylta och safta - samt att gå och bada, förstås.

Här har jag förstorat av en mycket liten bild, som jag tror bror Mats tagit med självutlösare (det har blivit lite reflexer på väggen t h, som inte finns på originalet). Överst från v: Mats, mamma Karin, pappa, Martin, och på trappen jag och min klasskamrat Yvonne, som nu bor och arbetar i Kristinehamn.

Antingen badade vi på Sjöberget eller vid sandstranden rakt nedanför stugan och vi gick i samlad tropp med badrockarna över axeln. Vid den sandstranden lärde jag mig simma, medan jag länge var rädd när pappa skulle försöka hålla mig i någon klippskreva vid Sjöberget för att jag skulle lära mig och vänja mig vid djupt vatten. När jag väl lärde mig simma, gjorde jag det själv. Jag tog några simtag nere vid sandstranden och upptäckte till min glädje att vattnet bar mig!

Klockorna hängde vi vid klippbaden på grenarna på de små träden som växte på Sjöberget. Träden är precis lika små idag. Till sjön hade pappa också alltid med sig sin rakspegel av metall (dvs ej spegelglas) samt sin rakborste, rakhyvel och löddrande raktvål och satt där och rakade sig. På sjöberget fanns och finns en klippavsats som precis var formad som en soffa, fast pappa satt oftast och rakade sig på en sten alldeles i strandlinjen.

Ibland hjälpte vi Gustafssons att hässja hö eller ställa upp sädeskärvar tre och tre mot varandra på åkern. Jag åkte ibland på Allan Gustafssons traktor. Jag satt på hjulet och sjöng "Har du sett min lilla gris" som underhållning. Jag vill minnas att han visade mig sin uppskattning!

Gustafssons hade kor och jag minns farbror Allan när han gick med en käpp, som han dock inte slog korna med, utan mer ledde dem med den och ropade "Kollera", när de skulle hem för mjölkning. Höns fanns också, förstås, och dem matade vi med bl a våra äggskal.

Jan i solstolen med utsikt upp mot Gustafssons. Jan gillade lantlivet och hjälpte inte sällan till uppe i byn.

Till Runnäs gick jag själv genom skogen till simskolan, där jag som bäst lärde mig simma 525 meter.

Handlade gjorde vi i Backa på ömse sidor om vägen där Broholms café finns idag och där det fanns två affärer mitt emot varandra. Jag fick ofta åka med pappa dit på moped och det var min uppgift att stänga av bensintillförseln till bensintanken (ett litet vred). Ibland åkte pappa ensam dit och man hörde bra när han kom tillbaka, eftersom hans moped inte lät som andra mopeder. Den hade ett eget ljud!

På den tiden fanns det en buss som gick genom Södra Råda. Inte sällan kom "Friden" ner till oss och talade om att Holmstrand (dvs pappa) hade telefon. Då var det någon vikarie på KPS som hade någon klurighet att reda ut, varpå pappa, som inte hade körkort, var tvungen att ta bussen in till stan.

Annars tog vi i juni mjölkbilen ut till Linhult. I den packades det in både pelargoner, mat, kläder och trasmattor när vi åkte ut. Sedan satt vi där på flaket bland mjölkflaskorna. Det var en mycket trevlig tur, lite kurvig och kuperad genom bl a Långerud, eftersom inte vägen var omlagd då. Den blev det så småningom och då blev den rak och i mitt tycke inte alls lika rolig att åka (dåvarande länsväg 64)!

Sedan var vi där hela sommaren och åkte som längst till Backa, förutom pappa, då, som som sagt var tvungen att åka lite fram och tillbaka, då han såsom rektor för KPS hade det fulla ansvaret för att skolan skulle fungera även på sommaren! Någon gång tog även mamma och jag bussen.

Det var på sätt och vis ett ibland lite ensamt liv därute, eftersom det inte fanns så mycket jämnåriga. Jag var sladdbarn, men van vid att ha mycket kamrater i stan. Jag fick dock inte sällan ta med kamrater som sov över och så fanns det några barn i byn också; bara lite äldre än jag; Kenneth och Ann-Britt. Ann-Britt och jag sydde bl a kläder till dockor. Vi barn hoppade bl a i hö på höskullen och byggde kojor i höet. Det var roligt ända tills min allergi bröt ut!

Annars var det nog ett ganska lugnt och stillsamt liv vi förde! En gunga hade jag, som satt i ett träd. Den gungade jag mycket på! Och så hade vi en hängmatta. Vi spelade också krocket, boccia, kägelspel, hästsko, diskus och andra spel och ibland hade vi gäster på besök.

En sak som skiljde sig rätt markant från vad som är vanligt idag är den totala frånvaron av rabatter och gräset slog vi med lie. Det innebar att på delar av tomten fanns det lite brännässlor och annat, så skulle man gå dit, fick man ta på sig stövlar. Dock innebar detta också att man inte behövde ödsla någon större tid på att sköta en trädgård, utan tiden var fri till annat!

 En gång minns jag att vi målade om gamla plåtburkar att ha bröd i samt pallar, där vi lagt i en masonitskiva som hyllplan en bit ner, vilka blev färgglada nattygsbord. Plåtburkarna har jag kvar än.

Ibland bjöds vi också på riktiga kaffekalas hos Allan och Evelyn Gustafsson. En gång varje sommar var det bärfest i Södra Råda Missionshus och en gång s k Sommarmöte på Fridens tomt i Linhult, där det predikades i gröngräset och dracks kaffe och åts bullar och kakor.

Det roligaste minnet jag har från Linhult var när mina amerikanska kusiner var på besök. Vi barn (tre av oss och de var sex) bodde själva där en hel vecka! Tre av dem var nästan jämnåriga med mig, dessutom. Min bror Jan skulle bjuda på något riktigt svenskt och hade köpt en burk surströmming. Ingen av oss hade ätit surströmming, så när vi öppnade burken och kände lukten, trodde vi att det var något fel på den för så illa kunde väl mat ändå inte lukta? Min bror grävde följaktligen en grop där han helt sonika placerade burken med innehåll!

Vi lade också ut filtar på golvet i rummet, tände eld i kakelugnen och spelade knappspelet. Tänk vad roligt det var att vara så många! Det var inte lika roligt nästkommande gång vi kom ut på landet - då ville jag inte gå ur bilen, med allt det roliga vi hade haft för oss i färskt minne, utan satt och grät!

En gång på sommaren (det var flera somrar) blev mina föräldrar och jag hämtade med båt till andra sidan sjön, till Rudskoga, där vi tillbringade en heldag hos bekanta. Det var alltid festligt när den dagen kom! De hade en fin träbåt med fina sitsar i fernissat trä som gick att fälla ner och sitta på. Det var alltid lika roligt att åka dit, för de var barnkära. Det var alltid samma dagordning: Först drack vi kaffe / saft och åt kakor, sedan kastade vi pil, gick och badade, åt middag och spelade slutligen spel; oftast roulette (med enbart marker).

Någon gång när jag var ca 9 år tog mamma körkort och då kunde vi åka och hälsa på fler vänner, som i Labacka. Där fanns farbror Ivan, som täljde fina små skedar och skålar i trä i sitt garage. Deras hus låg alldeles vid vattnet, och där brukade jag simma i det klara vattnet med fin sandbotten med ögonen öppna. Man såg mycket bra då i Skagerns rena vatten! Jag fick också ro deras eka ibland.

Fr v tant Ingeborg, jag och mamma hos Larssons i Labacka. Tre koppar till är framdukade, förmodligen till farbror Ivan, pappa Martin och Mats. Han hade körkort innan mamma tog det, så förmodligen skjutsade han oss dit.

Mamma Karin

Som sagt - anspråken var inte så stora, men när vi inte fick köpa stugan, som vi gärna rustat upp lite, köpte mamma och pappa istället det gamla missionshuset i Visnums Kil och så flyttade vi dit när jag var 12 år. Där trivdes åtminstone jag möjligen ännu bättre, eftersom också mina barn fått vara där på sommaren. Men många sommarminnen finns naturligtvis för oss alla syskon från åren i Linhult! Och snart bor vi på sommaren två av oss bara några km därifrån (jag redan nu) i S Backa och i Rud (Ingrid m fam)!

Foton: Mats Holmstrand