Lützensotet gnuggas bort

Undan för undan.....här av min dotter, som jobbade hårt med att få bort det feta sotet, som satt sig överallt, sedan köksspisen rykte in!

En dag låg höet i strängar - innan det blev ankägg!

Konst på skoj

Målar lite då och då, men denna gång skulle jag visa min syster Ingrid hur jag tänkte mig en textil applikation. Gillade dock vad det blev såpass att jag har den lilla målningen framme! Annars blir det mest utsikter som målas här!

Lagning av rostig stol

Den här stolen har hängt med från Ängåsen och fanns även där i många år. Den borde därmed vara minst ca 40 år gammal. Kanske kan man lägga på ytterligare tio år. Nu är inte jag världsbäst på att ställa in alla möbler när det regnar, vilket förmodligen orsakat rosten och i vinkeln mellan sitsen och ryggstödet på ena sidan var på ett ställe t o m ett litet hål. Renovering påkallad, m a o! Efter stålborstning, sandpappring och två strykningar med Hammarlack, är dock stolen fullt funktionsduglig igen och dessutom fin! Nu hoppas jag att plastsitsen håller också.....och gärna många år till!:-)

Besök av Martn, Lina och Ragnar 10 juni

Dasset har fått färg!

Efter att ha såpskurat golv och sittbräda, tyckte jag att det behövdes en tåligare yta på sittbrädan. Med hjälp av lite gammal köksfärg, blev den så fin att jag sprang och öppnade dörren stup i kvarten bara för att ta mig en titt på det tjusiga! Längst ner finns det dock två små mushål. Med en list framför, borde det inte vara lika lätt för mössen att ta sig in.

Sagt och gjort, en list tillsågades och målades. Borde hejda mössen! Åtminstone blir det ett snäpp svårare för dem att ta sig in!

En gammal hylla, grön även innan målningen, som hängt i det f d skafferiet, fick sig en släng av penseln den också! 

¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨

Strömavbrott

Så var det strömavbrott igen. Ja det är minst andra gången den här vintern. Det är inte gott att veta om det varit fler gånger. Många ligger och sover nu och har inte en aning om att det har varit strömavbrott när det vaknar i morgon bitti.

Jag hoppas det här strömavbrottet inte blir långvarigt. Jag har iallafall ljus m m så att jag klara mig ett tag, om så skulle vara! Och så har jag ju möjlighet att åka härifrån om det behövs! Vilken skillnad det blir, förresten, när hela nejden ligger i mörker. Intressant att se! Nu har vi ingen snö som lyser upp heller och stjärnhimlen är dold av ett molnlager!

Nu hoppas jag att jag har strömmen åter imorgon bitti igen!

Vinter både ute och inne!

Igår eldade jag i kakelugnen innan jag åkte till lägenheten i Värmlands Säby. Jag hade också en stor del av dagen eldat i köksspisen, så köket var jämförelsevis varmt när jag åkte härifrån. När jag satte mig i bilen vid 18-tiden, var det -16 här. När jag en kvart senare kom fram till Säby, där det brukar vara något varmare, var det -17 där.

Jag stannade i Säby över natten och kom tillbaka hit ca kl 08.30. Biltermometern visade att det var -9 när jag åkte från Värmlands Säby och -11 när jag kom fram hit. Hur kallt det hann bli i natt som kallast, et jag inte.

Både rum och kök var nu kalla och köket fullständigt utkylt. Det går relativt fort att värma upp det,  men lika snabbt blir det utkylt igen, eftersom jag lät ta bort de isolerande tretexskivorna från väggarna för några år sedan.....Jag hade då inte en tanke på att jag skulle bo här på vintern.

Nu bor jag här för tredje vintern, men har sällan varit så glad över att jag har lägenheten i Säby. Jag har idag eldat i kakelugnen i rummet igen och lagt in mer ved än jag egentligen ska. Visserligen aspved, som brinner snabbare än björkved, men ändå. Björkveden är nämligen slut.

I köket har jag nyss lagt in en brasa, som knastrar i köksspisen. Den fläkt som står på vedspisen och som lagrar elektricitet från värmen, har just gått igång och sprider nu sin värme ut i köket.

Så - vad har jag då nu för temperatur i rummet? Jo, termometern visar modiga 8 grader, fast kakelugnen fortfarande är varm men inte het.

Att elda i köket känns som att elda för kråkorna, eftersom värmen försvinner snabbt, om man inte eldar precis hela tiden. Låter jag bli, är dock snart köket förmodligen i det närmaste lika utkylt som resten av huset, där det är minusgrader. Det enda som för övrigt ger en liten underhållsvärme till köket är adventsstaken samt kyl och frys.
 Nu har jag kollat temperaturen i köket. I spisen har det brunnit ca en och en halv timme nu och fläkten har snurrat för att sprida ut värmen i köket: På köksbordet är det nu +3 grader varmt! Ute har det blivit något mildare.

Januari och februari här står man ut, men mer är det inte.....Det här är tänkt att vara ett sommarställe, och jag överbevisas varje vinter om att det just precis är vad det är....

Korrigering, årskrönikan

Upptäckte att ett ord fallit bort under bilden för familjen Åkerfeldt - Jansson, nämligen "systerdotter". Alltså: Johanna är min kära systerdotter! :-) Korrigerat nu!

Allen har lärt sig sitta på pinne

Idag blev jag så glad och rörd: Allen hade hoppat upp och satt på pinne! Allen, som jag fann utanför hönshuset i 20 graders kyla i januari förra året. En liten svart figur med rimfrost på ryggen. Uppenbarligen hade han försökt leta reda på sin mamma, som flyttat ut i hönshuset bredvid. Jag var ute mitt i natten för att se att inte vattnet i deras vattenskålar frusit och såg inte att kycklingen smet ut.

Allen, som jag först trodde var en liten honkyckling och mammans enda, varför hon fick heta Allena, tog jag först in i hönshuset, men kände på fötterna och benen, som kändes som istappar.

Jag tog därför in henne i  mitt sovrum, där hon fick sova på en tidning både på sängen och en fotpall. Först kom blåsorna på fötterna och jag förstod att det var fråga om förfrysning. Sedan svartnade två tår på varje fot. Jag var i kontakt med veterinär, men hon verkade inte ha ont, utom när jag kom åt någon av fötterna, då hon drog tillbaka den instinktivt. Istället sov hon nästan hela tiden.

Så småningom föll tårna av, men hon kunde ändå gå. Jag frågade hönsägare hur hon skulle komma att klara sig och utifrån svaren bedömde jag att hon skulle klara sig bra.

När hon en morgon hoppade upp i sängen kl 7 och gol, förstod jag att det inte var en liten Allena, utan en liten Allen...När Allen började visa mig var jag skulle lägga ägg, förstod jag att det var dags för honom att flytta ut till de andra.

Han har nu bott ute i ett av hönshusen i mer än ett halvår och har klarat sig bra. Dock har han gått ut på trappan och galt. När jag har svarat, har han sprungit mot mig över gårdsplanen och vänt på sig för att jag skall lyfta upp honom och placera honom i en sockerlåda, som sitter uppsatt på väggen.

Idag var det dock annorlunda. Ingen Allen på vare sig trapp eller golv, utan han satt uppflugen på en pinne! Det känns som en underbar framgång. Världens goaste och tamaste tupp återvänder steg för steg till ett normalt tuppliv!

Bild på Allen här!